Du går nu igenom arkiven för Allmänt.

Lina

av Lina

Vad är egentligen skolans vision?

8 oktober, 2014 i Allmänt, Framtid, Samhällspåverkan, Skola/utbildning

Jag anser att skolans ska vara en plats där barn och unga blir sedda som individer och får stöd att hitta sin utvecklingspotential och inneboende lust att lära. Vi vuxna har inte rätt att sätta oss över ett barns egen fria vilja och unika personlighet. Jag vill istället bidra till att unga hittar sin egen positiva drivkraft och blir därför mycket frustrerad av vissa aspekter av skolans utveckling.

Nu finns det till exempel ett politiskt förslag att gymnasieskolan ska vara obligatorisk. Allt fler unga väljer att inte påbörja eller avsluta gymnasieskolan. Om vi skulle fråga dem vad som skulle ha bidragit till att de istället valt att fullfölja sina studier så tror jag inte att ett tvång från staten är svaret. Det går inte att tvinga någon till kunskap. Jag tror att en stor orsak till att allt fler unga väljer att hoppa av är att skolan har misslyckats i att ta tillvara på deras lust att lära. Istället har allt för stort fokus varit på att inrätta unga i ett färdigstöpt system, utifrån politikers och andra makthavares agenda. I detta system gäller det att få unga att prestera och leverera på ett visst sätt för att passa in i systemet och bli godkända. ”Det är för de ungas bästa och deras framtid” säger många. Men till vilken grad är det verkligen så?

När nu unga väljer att hoppa av skolan så bör makthavare istället gå till botten med varför, och hur de på riktigt kan skapa en skola där unga människor trivs och får stöd i att växa och utvecklas. Att införa mer tvång får mig att tänka på vad Albert Einstein en gång lär ha sagt, att höjden av dumhet är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.

Ett annat stort dilemma inom skolans värld är den stora bristen på lärare. I princip vem som helst kan i dag komma in på lärarutbildningen – 0,1 på högskoleprovet kan räcka. Du skulle alltså kunna göra högskoleprovet och kryssa i svaren på måfå och ändå komma in. Nu finns det förslag på att göra det ännu lättare än så att komma in på lärarutbildningen. På vilket sätt skulle det göra läraryrket mer attraktivt? De personer som ska leda våra unga som lärare ska alltså behöva prestera minimalt för att komma in på sin utbildning, medans eleverna de ska undervisa behöver prestera betydligt högre än så för att bli godkända. Vilken oroväckande ironi.

En annan sak som är ett mysterium för mig är bristen på utbildning i att leda och motivera grupper som en del av lärarutbildningen. Att stå och prata inför grupp är något som många människor känner sig obekväma med. Att som lärare stå inför en grupp unga och att lyckas fånga deras intresse, när dessutom många är omotiverade, är en stor utmaning. Det räcker inte att som lärare vara kompetent inom ditt ämne. Om du inte kan nå fram till eleverna så är det stor risk att kunskapen faller platt. Därför borde det vara stort fokus på att utbilda lärare i hur att leda grupper och stimulera elevernas motivation.

Jag tycker också att det finns en övertro på akademisk utbildning i Sverige. Samhället förmedlar en norm till våra unga att vägen till framgång är att få så höga betyg som möjligt i grundskola och gymnasium för att sedan kunna komma vidare till högskola. För vissa ungdomar passar den akademiska vägen. Men för andra lägger en väg med för mycket akademiskt fokus lock på framtidstron och lusten att lära. Det finns många yrken och vägar som kan vara stimulerande och konstruktiva och som inte kräver högskoleutbildning. Det finns till exempel många framgångsrika entreprenörer som inte passade in i skolsystemet och som istället valde att följa sin egen drivkraft, med mycket nytta för både sig själv, andra och samhället som följd.

Det som hade störst positiv inverkan på min egen utveckling som ung var att jag gick i en skola som fokuserade mer på min utvecklingspotential och kreativitet än på läroplaner och prestation. Efter gymnasiet sökte jag mig till utbildning inom personlig utveckling, ledarskap och entreprenörskap. Tack vare att jag fick stöd att gå min egen väg och hitta min positiva drivkraft så har jag utvecklats i rätt riktning. Därför känns det också naturligt och meningsfullt för mig att förmedla det jag lärt mig till unga, lärare och andra som jobbar med unga.

Lina

av Lina

Att stötta utan att styra – för tonårsföräldrar

29 april, 2014 i Allmänt, Drömmar, Föräldraskap, Tonåringar

Att vara tonårsförälder måste vara bland det svåraste som finns. Jag har inte barn själv. Men jag har pratat med hundratals unga om deras liv, framtid och drömmar. Och jag har pratat med tonårsföräldrar om hur de kan vara ett bra stöd för sina barn. Sen så minns jag också väl min egen tonårstid och kommunikationen med mina föräldrar. De hade inte ett lätt jobb, för jag var en mycket viljestark ung dam. Samtidigt som jag var ganska reserverad. Åtminstone på ytan. För därunder fanns det mycket känslor och känslighet, som ofta inte kom till uttryck och syntes utåt. Detta gjorde att mina föräldrar upplevde mig som svår att förstå sig på och att nå. Jag tror också att de kände sig frustrerade och maktlösa i sin oförmåga att nå fram till mig. Det bidrog till att kommunikationen ofta kom av sig mellan oss och att jag blev än mer avståndstagande, när jag kände att vi inte fick kontakt. Som förälder förväntas du ju också ha ”koll på läget” och kanske inte visa din sårbarhet. Men hade mina föräldrar istället visat sin sårbarhet och uttryckt hur de kände, att de ville nå fram till mig men kände sig oförmögna, så kanske kommunikationen hade öppnats.

Det verkar som att barn har en förmåga att hitta och trycka på sina föräldrars mest sårbara knappar. Och att föräldrar i sin tur har en mycket stark effekt på sina barns sårbarhet. Inte minst i rollen som ”auktoritet” och med den makt som det innefattar. Samtidigt har jag uppfattat det som att föräldrar kan känna sig enormt maktlösa i relationen till sina barn. Just för att man bryr sig så otroligt mycket. Men att det i vissa lägen är omöjligt att nå fram med sin omsorg.

Vi präglas också av gamla föreställningar om förälderns roll som ”auktoritet” och den ”som vet bäst och därför ska visa vad som är rätt”. Självklart har föräldern en livserfarenhet med tyngd och substans som barn och unga ännu inte har. Men betyder det nödvändigtvis att föräldern alltid vet vad som är bäst i alla lägen? Jag tror att vi ytterst – oavsett ålder – bara själva, inifrån, kan känna vad som är rätt för oss själva och vart våra gränser går. Självklart behöver tonåringar tydliga gränser och vet inte alltid sitt eget bästa. Men vart går gränsen mellan att bestämma som förälder och att sätta sig över sin tonårings egen vilja? Vilken oerhört svår utmaning och balansakt att som förälder vara ett stöd, utan att manipulera sitt barn att gå sin egen vilja till mötes, att gå den väg föräldern tycker är rätt. Det kan verka som ett lämpligt sätt att hantera och kontrollera situationen på kort sikt.

Men för att unga ska kunna växa och utvecklas till att må bra och klara livets utmaningar menar jag att vi som vuxna istället behöver lära oss att uppmuntra deras egna vilja och positiva drivkraft, snarare än att försöka styra dem dit vi tror är rätt och bra. Därför ställer jag fler frågor än jag ger svar i mötet med unga. Jag vill uppmuntra dem i att stanna upp, reflektera och använda sitt eget kreativa tänkande istället för att bara följa vad andra tycker och säger. ”Hur ser du på framtiden?”, ”Vad tycker du är roligt?”, ”Vad är du intresserad av?”, ”Vad är dina styrkor och förmågor?”, ”Vad är dina drömmar och mål?”.

Detta är komplexa frågor som kräver tid och eftertanke för svar. Men genom att stödja unga i att rikta fokus inåt, mot sig själva och sin egen känsla, så kan de ta fasta på det positiva i sig själva, så att det kan växa sig starkare. Denna styrka hjälper dem sedan att navigera i livets berg- och dalbana, som bjuder på såväl möjligheter som svårigheter. Men om vi som vuxna fokuserar för mycket på de potentiella svårigheter och faror som våra unga kan möta skapas oro som kan utvecklas till en negativ spiral. Många av dessa faror har vi inte kontroll över. Men att stötta våra unga att fokusera på det positiva i sig själva, så att de kan växa sig starkare, har vi alltid en möjlighet att göra.

Lina

av Lina

Barn och unga lär oss att leka

1 april, 2014 i Allmänt, Drömmar, Välmående

Bland det bästa jag vet är att umgås med min 11-åriga systerdotter. Vi brukar pyssla, laga mat, leka improviserade cirkuskonster eller bara prata om allt mellan himmel och jord. Hennes livsglädje, lekfullhet och kreativitet smittar av sig och ger mig en alldeles särskild slags inspiration.

istock_000002225948xsmall1Jag uppskattar verkligen barn och ungas naturliga förmåga att vara närvarande.  De ger sig i kast med livet här och nu, utan så mycket bekymmer kring vad det ska bli för resultat eller vad andra ska tycka. De är ofta öppna och visar vad de känner och tycker. Slår de sig kanske de skriker och gråter en stund och leker sedan vidare.

Jag minns att jag själv som barn många gånger inte ville gå och lägga mig på kvällen för att det var så roligt att vara uppe, och att det var lika roligt att gå upp på morgonen. Som vuxen är denna slags glädjeyra ett mer sällsynt inslag i tillvaron. Alltför ofta snärjs jag in i vuxenlivets ”plikter” och tappar kontakten med den bekymmerslösa, spontana sidan i mig själv. Lekfullheten ligger dock där som ett frö, som kan växa genom att jag ger den uppmärksamhet och utrymme. Jag behöver ge mig själv tillåtelse att slappna av, släppa allvaret, ge mig in i leken och ha roligt!

Det är lättare sagt än gjort ibland. Just därför behöver jag umgås med barn och unga, då de påminner mig om något viktigt – att leva och ha kul här och nu! Som vuxna fokuserar vi mycket på att prestera, lyckas, göra karriär, tjäna pengar, vara duktiga och göra ett gott intryck. Många vuxna väljer att försöka leva upp till samhällsnormen snarare än att våga lyssna till och följa sina drömmar. Många föräldrar är så fokuserade på sin karriär och på att prestera att de inte har tid och ork att leka med sina barn. Många lärare följer läroplanen så slaviskt att de tappat passionen för sin uppgift.

Nej, låt oss istället vända på steken och ge oss in i leken! Låt oss bemöta barn och unga med genuin respekt och intresse för deras livsglädje, fantasirikedom och kreativitet. Låt oss vara öppna för vad barn och unga har att komma med och inkludera deras lekfulla perspektiv. Men i den pressade, schemalagda vardagen kan deras spontanitet snarare kännas som ett stressmoment som det inte finns tid för. Om barnens lekfullhet inte ryms i livspusslet så är det väl verkligen hög tid att dra i handbromsen? Och när vi är stressade som mest är det kanske barn och ungas lekfullhet vi behöver som bäst?!

Konkreta steg för mer lekfullhet i vardagen:

– Se till att skapa utrymme i kalendern för fri tid, t ex minst en kväll och en helgdag/vecka, utan åtaganden och saker som behöver göras. Ge på så sätt dig själv utrymme att kunna vara spontan. Gör saker du tycker är roligt och umgås med personer du har kul ihop med!

– Om du har förmånen att få umgås med barn och unga, avsätt tid att vara tillsammans utan några andra åtaganden som stör din närvaro. Umgås utan att planera innehållet så mycket, utan ta saker som de kommer och var öppen för vad som spontant vill hända i stunden.

– Barn och unga har ett öppet sinne som gör att de kan få kreativa, briljanta idéer och lösningar som vi vuxna inte är öppna för. Låt dem därför vara med och bidra!

Lina

av Lina

Det du ger kommer tillbaka till dig själv

30 augusti, 2013 i Allmänt, Förbättra världen, Hållbar utveckling, Samhällspåverkan

Jag menar att när du följer dina drömmar förbättrar du också världen. För när du är nöjd och glad sprider sig det positiva till din omgivning. Delad glädje är dubbel glädje. Bara genom att du är glad gör du världen en tjänst. När du gör något bra för andra kan det också kännas bra för dig själv. Det kan vara något så enkelt som att ge någon ett leende eller att ge sin plats åt någon bättre behövande på bussen. Gör du någonting positivt för din omgivning påverkar det också samhället i samma riktning, och när samhället påverkas mot det bättre blir även världen bättre.

Här kommer två övningar från boken jag skrivit ”Att följa dina drömmar och förbättra världen” som kan vara till stöd om du vill ha mer klarhet kring hur du skulle kunna vara med och förbättra.

Hur jag vill att samhället och världen ser ut om 50 år

När vi ser de problem som finns i samhället och världen kan det vara svårt att tro på en positiv förändring. För 100 år sedan hade inte kvinnor rösträtt i Sverige. Människor dog i sjukdomar som det idag finns botemedel för. Det har skapats uppfinningar som underlättat livet för massor av människor. Förbättringar i samhället och världen börjar med att en eller flera personer faktiskt tänker tanken att det är möjligt. På samma sätt kan du i tanken föreställa dig hur du vill att samhället och världen ska se ut i framtiden och du tar på så sätt första steget mot en förbättring.

Tänk dig själv att du befinner dig 50 år framåt i tiden. Beskriv hur du vill att samhället och världen ser ut där och då, om allting är möjligt. Hur vill du att vi människor behandlar varandra och miljön? Hur är stämningen i samhället? Vilka positiva förändringar har gjorts de senaste 50 åren?

Exempel: Om allting är möjligt vill jag att människor behandlar varandra med respekt, vilket leder till färre krig. Jag vill att det ska kännas tryggt i samhället och att människor mår bra. Jag vill också att luften och vattnet är rent och att vi lever miljövänligt.

Vad jag tycker är viktigt i samhället och världen

Det finns många olika områden i samhället och världen som människor kan tycka är viktiga; fredsfrågor, miljö, demokrati, mänskliga rättigheter, integration, mångfald, vård och omsorg, skola och utbildning, barnomsorg, djurrätt, hälsa, kultur, sex och samlevnad, hbt-frågor, jämställdhet och mycket annat. Är det något speciellt område som intresserar dig och som du tycker är viktigt? Något område du tycker behöver förbättras? Välj ut ett eller flera områden som du tycker är viktiga och beskriv varför du tycker det är viktigt.

Exempel:
Jag tycker att miljöfrågor är viktiga eftersom jag tycker om att vara i naturen. Eftersom vi behöver naturens resurser för att överleva är det viktigt att naturen överlever.

Jag tycker att det är viktigt med kultur. Teater, sång och liknande gör människor glada och samhället mer levande.

Jag tycker att det är viktigt med demokrati. Alla människor ska få vara med och bestämma.

Det finns många olika sätt att vara med och förbättra världen på. Det gäller att hitta ett sätt som är rätt för dig och som känns givande och roligt. Genom att göra det du kan, utifrån dina egna förutsättningar, bidrar du med något positivt till det stora hela. På http://livsviktigt.org/forbattra-varlden kan du läsa om några olika sätt som du skulle kunna vara med och förbättra på, som att vara en glädjespridare, miljövänliga val och medveten konsumtion, att påverka makthavare, volontärarbete eller eget projekt eller företag.

Lina

av Lina

Varför bry sig om att försöka förbättra världen?

29 augusti, 2013 i Allmänt, Förbättra världen, Samhällspåverkan

Ända sedan jag var tonåring så har jag känt att jag vill göra en skillnad för andra, att vara med och förbättra samhället och världen. I och med att jag kunde följa mina egna drömmar så hittade jag en glädje och positivitet i mig själv som det kändes naturligt att dela med mig av. Och när jag delade med mig av mig själv och gjorde något bra för andra så märkte jag att det kändes bra även för mig. Att det finns en naturlig koppling mellan att följa sina drömmar och att förbättra världen.

Verkligheten i samhället och världen kan dock många gånger verka långt ifrån det jag drömmer om. Jag känner till exempel starkt för naturen och djuren och kan känna mig väldigt illa berörd av att läsa om hur skog skövlas och djur behandlas illa. Alla negativa nyheter som presenteras i media, i kombination med de utmaningar och svårigheter som jag ibland står inför i mitt eget liv kan då och då kännas överväldigande. Och även när jag vill väl och gör mitt bästa når jag många gånger inte fram till andra med det jag vill förbättra. Ibland rinner det av mig men ibland gör det ont och jag börjar tänka att jag ska sluta bry mig. Men att sluta bry mig är egentligen inget alternativ. För då förnekar jag en stor och viktig del av mig själv – min omtanke och ansvarskänsla.

På samma sätt tror jag att alla människor innerst inne vill väl. Alla har ett hjärta. Personer som är våldsamma mot andra, dödar och förstör tror jag antingen är sjuka eller har blivit tilltufsade i livet och känslomässigt avstängda. För när vi som barn i vår oskuldsfullhet möter omvärldens hårdhet och kyla är den naturliga reaktionen att försöka skydda sig själv och skapa ett försvar genom att själv bli hård och kall.

Många känner sig negativt överväldigade av de brister och problem som vi ser i samhället och världen idag. Undersökningar visar på att majoriteten av alla unga människor känner ångest inför klimatförändringarna. Det är lätt att känna stress, dåligt samvete och uppgivenhet. Samtidigt går det inte att fly från situationen. Visst, vi kan sticka huvudet i sanden eller stänga av känslomässigt – men sand i ögonen och ett avdomnat hjärta är inget vettigt alternativ.

För mig är det viktigt att våga fortsätta känna och att tillåta mig själv att känna allt. Glädje, sorg, entusiasm, uppgivenhet, ilska, otillfredsställelse, njutning. För glädjen kan då spilla över och glädja även andra. Ilskan kan sporra mig till handling. Sorgen kan göra att jag mjuknar. Känslorna gör mig mänsklig och är det levande i mig. Och det är det levande och mänskliga som jag behöver som energi för att följa mina drömmar och förbättra världen.

Lina

av Lina

Vad innebär det för dig att följa dina drömmar?

28 augusti, 2013 i Allmänt, Drömmar

Vad innebär det för dig att följa dina drömmar? Varje person har sitt eget svar på den frågan. Samtidigt finns det gemensamma nämnare i de svar jag fått när jag frågat andra – unga som äldre. ”Att lyssna till det jag själv känner och vill, snarare än vad andra tycker”,”Att göra det man längtar efter och brinner för och inte bara gå en redan utstakad väg”, ”Att förverkliga något jag tror på”, ”Att våga tänka stort och se det man vill, men som man själv och andra kanske inte tror man kan”, ”Att följa sitt hjärta”, ”Att hitta det som ger mig energi”, ”Att gå på magkänslan”.

Jag menar att vi människor redan har det positiva i oss som behövs för att följa våra drömmar. Som barn var vi ofta fulla av möjligheter. Men i och med att vi växer upp och möter motgångar i livet så är det lätt att börja bli pessimistisk. Vi visar vårt intresse och entusiasm för andra, men möts kanske inte av samma intresse tillbaks. Då är det lätt att dra en slutsats att ”jag är inte intressant”, eller ”det är ingen idé att försöka”. Men möjligheten att hitta och följa sina drömmar, hitta en positiv känsla, menar jag alltid finns kvar.

Ofta kan vi dock behöva stöd för att väcka liv i våra drömmar och kunna förverkliga dem. Vi kan behöva verktyg för att kunna se bortom de begränsningar som vi upplever. Jag hade turen att ha föräldrar och en skola som kunde stötta mig i att få en bra grund att stå på. Redan i tonåren började jag också intressera mig för personlig utveckling och ledarskap och gick kurser inom det området. Genom att personer i min närhet ställde frågor till mig som: ”Vad tycker du är roligt?”, ”Vad är du intresserad av?”, ”Vad är viktigt för dig?”, ”Vad har just du för styrkor och förmågor?”och ”Om allting är möjligt, vad vill du göra då?” fick jag stöd att själv reflektera, dra egna slutsatser och hitta min egen väg framåt.

Min första dröm efter gymnasiet var att göra en längre resa i Asien. Jag kände starkt att det skulle vara positivt för mig. Samtidigt stötte jag på lite hinder på vägen. Min kompis som jag skulle rest med bestämde sig för att hoppa av. Min mamma tyckte inte alls att resan var en bra idé. Och jag hade ännu inte hittat något arbete, för att få ihop pengar till resan. Men drömmen, längtan, inspirerade mig att fortsätta. Jag försökte hitta kreativa lösningar när det gällde att hitta ett arbete och bestämde mig för att skriva ett brev och dela ut på antal olika arbetsplatser i den stadsdel jag bodde i. Till slut hittade jag ett ställe som faktiskt precis sökte efter en vikarie och det blev en passande lösning för både dem och mig. På så sätt fick jag dels ihop pengar till resan, som jag kunde genomföra med stor glädje, och fick samtidigt in en fot på arbetsmarknaden.

Kraften och självkänslan som jag fick av att ha klarat av att förverkliga min första dröm hjälpte mig sedan att fortsätta framåt i samma riktning. Jag gjorde en till resa, denna gång som gatumusikant i Europa. Därefter gick jag ett år på teaterskola, för skoj skull och för att utmana min rädsla att stå på scen. När jag sedan gick en ledarskapsutbildning började drömmen om Livsviktigt att ta form. Jag insåg att det fanns fler unga som skulle kunna ha glädje och nytta av de verktyg jag fått till mig som ung. Jag och en kompis skapade därför ett inspirationsseminarium som vi var ute och höll för gymnasieelever, där de också fick möjlighet att reflektera över och diskutera kring sin framtid och drömmar. Min egen dröm blev på så sätt bra även för andra. Här föddes den övertygelse som jag sedan levt efter och som blev titeln på min bok ”Att följa dina drömmar och förbättra världen” – när jag följer mina drömmar så förbättrar jag världen. Och att förbättra världen är även positivt för mina drömmar.

Lina

av Lina

Introduktion

26 augusti, 2013 i Allmänt, Drömmar, Förbättra världen, Framtid

Jag som skriver i den här bloggen heter Lina Eggemar och har en verksamhet för unga som heter Livsviktigt. Genom min bok “Att följa dina drömmar och förbättra världen” vill jag stödja och inspirera unga att hitta sin drivkraft och egen väg framåt. Jag håller också föreläsningar på samma tema, för unga och personer som arbetar med unga.

Jag är idag 37 år och har varit intresserad av framtiden och drömmar sedan tonåren. Att jag själv fick stöd som ung har hjälpt mig att göra många saker jag drömt om, t.ex. varit på resor, bott utomlands, startat och drivit företag och sjungit i ett band. Ju mer jag har kunnat följa mina egna drömmar, desto mer har jag också känt en vilja att göra något bra för andra, att vara med och förbättra samhället och världen. Därför startade jag Livsviktigt vid 22 års ålder och gav mig ut tillsammans med en kompis och höll inspirationsseminarier för gymnasieelever. I seminariet fick ungdomarna tillfälle att reflektera över och diskutera kring sin framtid och drömmar. Vad tycker jag är roligt? Vad är viktigt för mig? Om allting är möjligt, vad vill jag göra då?

Min vision är en frisk, stark och snäll värld som det är roligt att leva i! Den positiva kraften växer sig allt större genom att människor stödjer varandra i att förverkliga sina drömmar och förbättra världen. Ungdomar har en öppenhet, livskraft och kreativitet som är en livsviktig resurs – för både dem själva och för de utmaningar som samhället och världen står inför. Genom att stödja och inspirera ungdomar i att följa sina drömmar och förbättra världen vill jag bidra till att denna tillgång frigörs.