Livsviktigt.org

L I V S V I K T I G T

VIDGAR PERSPEKTIVEN

Vad är egentligen skolans vision?

Jag anser att skolans ska vara en plats där barn och unga blir sedda som individer och får stöd att hitta sin utvecklingspotential och inneboende lust att lära. Vi vuxna har inte rätt att sätta oss över ett barns egen fria vilja och unika personlighet. Jag vill istället bidra till att unga hittar sin egen positiva drivkraft och blir därför mycket frustrerad av vissa aspekter av skolans utveckling.

Nu finns det till exempel ett politiskt förslag att gymnasieskolan ska vara obligatorisk. Allt fler unga väljer att inte påbörja eller avsluta gymnasieskolan. Om vi skulle fråga dem vad som skulle ha bidragit till att de istället valt att fullfölja sina studier så tror jag inte att ett tvång från staten är svaret. Det går inte att tvinga någon till kunskap. Jag tror att en stor orsak till att allt fler unga väljer att hoppa av är att skolan har misslyckats i att ta tillvara på deras lust att lära. Istället har allt för stort fokus varit på att inrätta unga i ett färdigstöpt system, utifrån politikers och andra makthavares agenda. I detta system gäller det att få unga att prestera och leverera på ett visst sätt för att passa in i systemet och bli godkända. ”Det är för de ungas bästa och deras framtid” säger många. Men till vilken grad är det verkligen så?

När nu unga väljer att hoppa av skolan så bör makthavare istället gå till botten med varför, och hur de på riktigt kan skapa en skola där unga människor trivs och får stöd i att växa och utvecklas. Att införa mer tvång får mig att tänka på vad Albert Einstein en gång lär ha sagt, att höjden av dumhet är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.

Ett annat stort dilemma inom skolans värld är den stora bristen på lärare. I princip vem som helst kan i dag komma in på lärarutbildningen – 0,1 på högskoleprovet kan räcka. Du skulle alltså kunna göra högskoleprovet och kryssa i svaren på måfå och ändå komma in. Nu finns det förslag på att göra det ännu lättare än så att komma in på lärarutbildningen. På vilket sätt skulle det göra läraryrket mer attraktivt? De personer som ska leda våra unga som lärare ska alltså behöva prestera minimalt för att komma in på sin utbildning, medans eleverna de ska undervisa behöver prestera betydligt högre än så för att bli godkända. Vilken oroväckande ironi.

En annan sak som är ett mysterium för mig är bristen på utbildning i att leda och motivera grupper som en del av lärarutbildningen. Att stå och prata inför grupp är något som många människor känner sig obekväma med. Att som lärare stå inför en grupp unga och att lyckas fånga deras intresse, när dessutom många är omotiverade, är en stor utmaning. Det räcker inte att som lärare vara kompetent inom ditt ämne. Om du inte kan nå fram till eleverna så är det stor risk att kunskapen faller platt. Därför borde det vara stort fokus på att utbilda lärare i hur att leda grupper och stimulera elevernas motivation.

Jag tycker också att det finns en övertro på akademisk utbildning i Sverige. Samhället förmedlar en norm till våra unga att vägen till framgång är att få så höga betyg som möjligt i grundskola och gymnasium för att sedan kunna komma vidare till högskola. För vissa ungdomar passar den akademiska vägen. Men för andra lägger en väg med för mycket akademiskt fokus lock på framtidstron och lusten att lära. Det finns många yrken och vägar som kan vara stimulerande och konstruktiva och som inte kräver högskoleutbildning. Det finns till exempel många framgångsrika entreprenörer som inte passade in i skolsystemet och som istället valde att följa sin egen drivkraft, med mycket nytta för både sig själv, andra och samhället som följd.

Det som hade störst positiv inverkan på min egen utveckling som ung var att jag gick i en skola som fokuserade mer på min utvecklingspotential och kreativitet än på läroplaner och prestation. Efter gymnasiet sökte jag mig till utbildning inom personlig utveckling, ledarskap och entreprenörskap. Tack vare att jag fick stöd att gå min egen väg och hitta min positiva drivkraft så har jag utvecklats i rätt riktning. Därför känns det också naturligt och meningsfullt för mig att förmedla det jag lärt mig till unga, lärare och andra som jobbar med unga.