Vad innebär det för dig att följa dina drömmar? Varje person har sitt eget svar på den frågan. Samtidigt finns det gemensamma nämnare i de svar jag fått när jag frågat andra – unga som äldre. ”Att lyssna till det jag själv känner och vill, snarare än vad andra tycker”,”Att göra det man längtar efter och brinner för och inte bara gå en redan utstakad väg”, ”Att förverkliga något jag tror på”, ”Att våga tänka stort och se det man vill, men som man själv och andra kanske inte tror man kan”, ”Att följa sitt hjärta”, ”Att hitta det som ger mig energi”, ”Att gå på magkänslan”.
Jag menar att vi människor redan har det positiva i oss som behövs för att följa våra drömmar. Som barn var vi ofta fulla av möjligheter. Men i och med att vi växer upp och möter motgångar i livet så är det lätt att börja bli pessimistisk. Vi visar vårt intresse och entusiasm för andra, men möts kanske inte av samma intresse tillbaks. Då är det lätt att dra en slutsats att ”jag är inte intressant”, eller ”det är ingen idé att försöka”. Men möjligheten att hitta och följa sina drömmar, hitta en positiv känsla, menar jag alltid finns kvar.
Ofta kan vi dock behöva stöd för att väcka liv i våra drömmar och kunna förverkliga dem. Vi kan behöva verktyg för att kunna se bortom de begränsningar som vi upplever. Jag hade turen att ha föräldrar och en skola som kunde stötta mig i att få en bra grund att stå på. Redan i tonåren började jag också intressera mig för personlig utveckling och ledarskap och gick kurser inom det området. Genom att personer i min närhet ställde frågor till mig som: ”Vad tycker du är roligt?”, ”Vad är du intresserad av?”, ”Vad är viktigt för dig?”, ”Vad har just du för styrkor och förmågor?”och ”Om allting är möjligt, vad vill du göra då?” fick jag stöd att själv reflektera, dra egna slutsatser och hitta min egen väg framåt.
Min första dröm efter gymnasiet var att göra en längre resa i Asien. Jag kände starkt att det skulle vara positivt för mig. Samtidigt stötte jag på lite hinder på vägen. Min kompis som jag skulle rest med bestämde sig för att hoppa av. Min mamma tyckte inte alls att resan var en bra idé. Och jag hade ännu inte hittat något arbete, för att få ihop pengar till resan. Men drömmen, längtan, inspirerade mig att fortsätta. Jag försökte hitta kreativa lösningar när det gällde att hitta ett arbete och bestämde mig för att skriva ett brev och dela ut på antal olika arbetsplatser i den stadsdel jag bodde i. Till slut hittade jag ett ställe som faktiskt precis sökte efter en vikarie och det blev en passande lösning för både dem och mig. På så sätt fick jag dels ihop pengar till resan, som jag kunde genomföra med stor glädje, och fick samtidigt in en fot på arbetsmarknaden.
Kraften och självkänslan som jag fick av att ha klarat av att förverkliga min första dröm hjälpte mig sedan att fortsätta framåt i samma riktning. Jag gjorde en till resa, denna gång som gatumusikant i Europa. Därefter gick jag ett år på teaterskola, för skoj skull och för att utmana min rädsla att stå på scen. När jag sedan gick en ledarskapsutbildning började drömmen om Livsviktigt att ta form. Jag insåg att det fanns fler unga som skulle kunna ha glädje och nytta av de verktyg jag fått till mig som ung. Jag och en kompis skapade därför ett inspirationsseminarium som vi var ute och höll för gymnasieelever, där de också fick möjlighet att reflektera över och diskutera kring sin framtid och drömmar. Min egen dröm blev på så sätt bra även för andra. Här föddes den övertygelse som jag sedan levt efter och som blev titeln på min bok ”Att följa dina drömmar och förbättra världen” – när jag följer mina drömmar så förbättrar jag världen. Och att förbättra världen är även positivt för mina drömmar.