Du går nu igenom arkiven för Skola/utbildning.

Profilbild på Lina

av Lina

Vår Vackra Värld – inlägg nr 2

20 december, 2016 i Drömmar, Förbättra världen, Hållbar utveckling, Naturen, Skola/utbildning

Den första omgången av Vår Vackra Värld pågår nu, med tre klasser i årskurs två i en skola i Stockholm. Det första numret av den digitala tidningen kommer ut i februari 2017.

I november träffade jag respektive klass och lärare och presenterade tidningen. Jag inledde med att berätta en saga, ”Sagan om det magiska gamla trädet”, där två barn hjälper en gammal ek. Trädet har blivit så gammalt att det inte längre kommer ihåg den viktiga sång som det ska sjunga för alla yngre träd, men även för människor och allting som lever. I sagan reser barnen tillbaka i tiden och hjälper eken att komma ihåg sången. ”Hör min sång, hör trädens sång, naturens sång och djurens sång. Hör min sång, hör trädens sång, jordens sång och barnens sång……”. Mitt syfte med att skriva och berätta sagan är att nå fram till barnen genom fantasi och inspiration. Det var därför roligt att se att barnen lyssnade uppmärksamt och uppskattade sagan!

Jag berättade sedan att på samma sätt som barnen i sagan fick göra något roligt och spännande, när de hjälpte trädet så ska ni också få göra något roligt och spännande, då det är ni som ska skriva och rita det som ska vara med i tidningen Vår Vackra Värld. Och att tidningen kommer att hjälpa träd på riktigt!

Presentationen fortsatte sedan med att jag pratade med barnen om drömmar. Jag frågade vad de tänker på när de hör ”barnens drömmar”. Det var så fint att få lyssna på deras svar, som var allt ifrån att ”man fantiserar” till att ”det är något som man längtar efter”, ”något som man vill”. Jag berättade att i tidningen så kommer de att få skriva om saker som de tycker om, är intresserade av, tycker är roligt, om drömmar.

I nästa del av presentationen pratade jag med barnen om nyheter och de fick berätta om vilka nyheter de har hört talas om – från vuxna, sett på tv osv. Deras exempel var bl a att Trump blivit president, läskiga clowner, olyckor, krig, flyktingar, miljöförstöring och att det kommit en ny chokladsmak. Jag frågade barnen vad de tänker och känner när de hör om dessa nyheter och de svarade ”orolig”, ”rädd”, ”ledsen”, osv. Hur många av de nyheter ni hört är glada livsviktigt-plusminusnyheter och hur många är sorgliga? Vi kunde konstatera att de flesta nyheter de hört är sorgliga. ”Betyder det att det mest händer sorgliga saker i världen” frågade jag dem då. Barnen visste inte riktigt vad de skulle svara. Jag förklarade att det händer hela tiden härliga, roliga och glada saker i världen. Och det händer också tråkiga och sorgliga saker Men tidningarna och tv oftast berättar mest om det sorgliga.. De skriver inte lika mycket om allt bra som händer varje dag. När vi tänker för mycket på de problem och det sorgliga som händer i världen, hur mår vi då? Om vi tänker på det fina som händer, hur mår vi då? Jag  berättade för barnen att de ska få testa att vara ”glada-nyheter-spanare” och hålla ögen öppna efter glada nyheter runt omkring sig och sedan få skriva om dem i tidningen. Plusglasögonen kan hjälpa oss att se det som är vackert i världen!

Avslutninshutterstock_54882631gsvis så berättade jag och visade bilder för barnen om den svenska gammelskogen och att de pengar som kommer in från tidningen kommer gå till att skydda den. Att det bara finns lite gammelskog kvar och att den är viktig, då det t ex finns vissa växter och djur som behöver den för att överleva. Barnen fick berätta om när de själva varit i skogen och om de har någon favoritplats i naturen. Mitt syfte var att presentera detta på ett sätt som känns positivt för barnen, och att de tycker att det är roligt att hjälpa till. Mitt intryck är att det gick fram!

Efter presentationen och i ett par månader så arbetar lärarna och barnen med olika skrivuppgifter, som kommer att utgöra innehållet i tidningen. I nästa inlägg ska jag berätta om fortsättningen, som är att jag samlar in materialet från klasserna och sätter ihop tidningen.

Profilbild på Lina

av Lina

Vår Vackra Värld – inlägg nr 1

5 december, 2016 i Drömmar, Förbättra världen, Hållbar utveckling, Naturen, Samhällspåverkan, Skola/utbildning

”Vår Vackra Värld – barnens drömmar och glada nyheter” är en digital tidning som jag skapar tillsammans med elever på lågstadiet . Det första numret kommer i februari 2017. Intäkterna ska gå till att bevara svensk gammelskog, som är en livsviktig och hotad naturresurs. Syftet är att stärka barnens positiva drivkraft och framtidstro och att på ett kreativt och roligt sätt göra en konkret insats för naturen.

child-544085_960_720Vår Vackra Värld förenar två saker som jag känner starkt för; naturen och barns kreativitet! Jag har ett miljöengagemang sedan tonåren. Naturen och särskilt skogen är en källa till lugn och inspiration för mig. Barns kreativitet, lekfullhet och entusiasm är också något som ger mig glädje! Den positiva kraft som barn har anser jag är livsviktig för dem själva, vuxna och hela samhället.

När jag jobbade som pedagog i grundskolan fick jag möjlighet att hålla i lektioner och aktiviteter på temat miljö och natur. När jag ville starta pappersinsamling så testade jag att skapa ett samtal utifrån barnens egna tankar och kunskap, snarare än att själv berätta varför pappersinsamling är bra. Jag hade ställt en låda längst bak i klassrummet och började med att fråga barnen om de kunde se något nytt i klassrummet. ”En låda” svarade de. ”Vad tror ni att det är för en låda?” frågade jag. ”Till pappersinsamling”. ”Varför har man pappersinsamling?” ”För att spara på träd”. ”Varför är det bra att spara på träd”. Jag ledde samtalet framåt enbart genom frågor. Barnens egna slutsats blev till slut att vi träd och människor behöver varandra, då träden behöver koldioxid, som vi andas ut och vi behöver syre, som träden skapar. Det var ett mycket inspirerande samtal som sådde ett frö i mig kring hur jag vill arbeta med barn och miljö.

I samband med detta ägde också under loppet av en månad skolattacken i Trollhättan och terrorattacken i Paris rum. Den tilltagande flyktingströmmen var också aktuell i media. Detta blev barnen i klassen varse om, genom sina föräldrar och genom att titta på Lilla Aktuellt i skolan. Självklart så väcker sådana nyheter tankar och känslor hos barnen. Jag bestämde mig för att ha ett samtal med barnen för att stötta dem i detta. Jag frågade dem vad de tänker och känner när de hör sådana nyheter. Barnen uttryckte att de kände sig rädda, ledsna och arga. I samtalet fick de möjlighet att ventilera sina tankar och känslor, utan att jag försökte göra verkligheten vackrare än den är. Men samtidigt förklarade jag hur media fungerar. Att en nyhet är en nyhet för att det är något ovanligt. En terrorattack i Europa och en attack på en skola i Sverige är oerhört ovanligt. Och media skriver inte alls lika mycket om alla vanliga och bra saker som händer hela tiden. Som exempel sa jag till barnen att tidningen inte skriver om alla de tusen och åter tusen barn som går till skolan varje dag och lär sig nya saker, leker och har roligt. Det tyckte barnen var roligt att höra och skrattade. I samband med detta samtal gjorde jag även en övning där barnen fick beskriva och rita hur de vill att världen ser ut, om allting är möjligt och de bestämmer. Barnen beskrev då allt i från en värld som är helt gjord av godis, till en värld där vi är snälla och kramar varandra. På så sätt fick både det mörka – i form av svårigheterna i världen och barnens oro kring dem – samt det ljusa – i form av barnens egna tankar och bilder om den värld de vill ha – plats i samtalet och skapade en stärkande helhet!

Dessa samtal, i kombination med mitt engagemang för miljön och genom Livsviktigt sådde fröet till Vår Vackra Värld och i kommande inlägg kommer jag att berätta mer om hur det växte fram.

Profilbild på Lina

av Lina

Visioner för skolan – Intervju med Magnus Blixt

8 juni, 2016 i Skola/utbildning

almedalen15Magnus Blixt har varit verksam som lärare i grundskolan i över 15 år och arbetar på nystartade Glömstaskolan i Huddinge. Han har ett omfattande engagemang för skolutveckling, bland annat som bloggare, twittrare och i Skolportens lärarpanel. I sin bok ”Välkommen till verkligheten” och i sina föreläsningar stöttar han lärare i deras yrkesroll.

Vilka förbättringar anser du har skett i skolsystemet under den tid som du har varit verksam som lärare?

Det har vuxit fram en kultur där lärare delar med sig mycket mer till varandra. Tidigare var man mer isolerad, stängde sin klassrumsdörr och var utelämnad åt sig själv. Nu jobbar man mer tillsammans och i team och delar både motgång och medgång och även planering och material. Dessutom finns numera det stora vidgade kollegiet på nätet. För mig ger denna ”delakultur” en massa inspiration och energi. När det är motigt, som det är ibland som lärare, så behöver man inte stå själv. Saker som jag själv inte är bra på är andra lärare bra på och jag kan få hjälp.

Vi har också gått från relativa betyg till absoluta vilket gör att varje elev kan få se vad som krävs för att påverka sina betyg. Styrdokumenten har det också hänt en hel del med och vi börjar få grepp om målstyrningen. Det finns fortfarande saker att arbeta med, men generellt är det mycket bättre än tidigare, mer professionellt, rättssäkert och hållbart.

En annan förbättring är tekniken som nu blivit så smidig att den kan underlätta enormt när det gäller vissa moment i undervisningen.

Vilka förbättringar anser du är viktigast att genomföra framöver?

Det jag vill att vi tar fasta på framöver är balans och bildning. Vi är inte här för betygen i första hand, utan för att lära oss saker och bli de bästa vi kan bli. Skolplikten ska inte vara det som gör att barnen går till skolan. De ska komma dit för att det är roligt att lära sig. Det måste vi hjälpas åt med i hela samhället; att bygga en bildningskultur.

Skolan behöver med ett vetenskapligt förhållningssätt lugnt ta systematiska steg framåt mot rätt håll. Vi vet vart vi ska; det står i skollagen och läroplanen. Vi behöver hålla ut och fundera på vart vi är nu, vad som är nästa steg och hur vi kan få det att funka, istället för att backa tillbaka. Vi behöver också bygga upp en systematik så att saker och ting inte hänger så mycket på enskilda individer.

Det är också viktigt att pågående jobba med att utveckla kulturen och organisationen i respektive skola, tillsammans med eleverna och i lagom stora steg.

Vad ser du för gemensamma nämnare i de skolor som fungerar väl?

En skola som fungerar väl är förankrad i och anpassar sig till sin omvärld. Man måste ha en linje och en metod för att uppnå målen och stå kvar även när det är motstånd. Visst kan vi pröva och ompröva metoder, men inte vara för ombytliga. När jag har gjort ett professionellt val som lärare så måste jag stå för det. Visst ska jag lyssna på goda argument, men jag måste stå för min egen kompetens. Detta gör lärare i skolor som funkar. Och där finns också ett ledarskap där rektor står för något, står stadig och backar upp sina lärare.

Vilket slags stöd anser du att lärare som är nya i yrket behöver för att lyckas och har du några konkreta råd till dem?

Det allra viktigaste rådet till nya lärare är att skaffa sig en mentor. När jag själv var ny som lärare var det alla samtal med min mentor som gjorde att jag inte gick under. När det inte gick bra så kunde jag prata med henne, utan att hon dömde mig. Istället diskuterade vi vad jag kunde göra annorlunda nästa gång. Att skaffa dig ett nätverk i det vidgade kollegiet på nätet kan också ge stöd och idéer.

Det är också viktigt att du avgränsar dig och ditt uppdrag och håller dig till läroplanen. När till exempel föräldrar kommer och har önskemål som går utanför läroplanen så behöver du kunna dra en gräns. Det handlar inte om att säga nej till saker, utan att du behöver ha tid och kraft att säga ja till rätt saker. Tidigare kunde jag ta med matteböcker hem och rätta över helgen. Men nu vet jag att jag blir en bättre lärare om jag istället ägnar den tiden åt att vara med min familj och fylla på mitt kulturella kapital.

Om allting är möjligt och du bestämmer, hur vill du att skolan ser ut om 20 år?

Jag vill ha en skola som är begriplig och meningsfull och dit barnen går för att de vill lära sig och utvecklas tillsammans. Att lära sig fakta behöver man inte nödvändigtvis göra i skolan, men däremot det sociala där vi lär oss att samarbeta och lösa problem, vilket är kompetenser som behövs för framtiden. Jag vill också att det finns ett bildningsfokus, där vi till exempel pluggar tyska för att det finns en poäng med att vara bildad och för att man har nytta av tyska, inte för att få ett bättre meritvärde till gymnasiet.

Jag vill att det finns en ömsesidig respekt mellan elever och elever, mellan elever och lärare och mellan lärare och föräldrar. Då behöver vi inte ha några andra regler än att vi vill varandra väl och gör vandra bra. Jag önskar att alla förstår att var och en behöver göra lite avkall på sin egen vilja, för det allmännas bästa. Jag som individ får det bättre när det är bra för alla.

Profilbild på Lina

av Lina

Visioner för skolan – intervju med David Tivemark, School Boost Network

30 maj, 2016 i Hållbar utveckling, Skola/utbildning

David TivemarkDavid Tivemark är en av de drivande krafterna bakom School Boost Network, en ideell förening som verkar nationellt för ett mer långsiktigt och hållbart perspektiv på skolutvecklingen. School Boost Network vill att lärande ska utgå från varje individs styrkor i en mer likvärdig skola för alla och bygger ett nätverk med andra som delar dessa värderingar.

Vad är visionen med School Boost Network och vad vill ni åstadkomma?

Vi brinner för att väcka glädjen och lusten till livslångt lärande hos barn och unga! Vi vill se en skola som är likvärdig, framtidsfokuserad och hållbar. Med likvärdig menar vi en skola som är individanpassad och som ger samma möjligheter för alla. Framtidsfokuserad innebär att det man lär sig måste vara relevant för framtiden. Det handlar till exempel om så kallade 21st century skills, där förmåga till ledarskap, kommunikation och samarbete och att kunna hantera digitala medier är minst lika viktigt som teoretisk kunskap. I dagens och framtidens samhälle behöver du snabbt kunna ställa om, vara kreativ och ha självkännedom.

En hållbar skola utgår från att planera in ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet i lärandet och i hur skolan praktiskt drivs. Det vi sår nu får vi skörda framöver. Om vi inte satsar tidigt i skolan får vi betala det i kostnader för utanförskap. Det finns beräkningar på att en människa som fastnar i utanförskap från 20 års ålder till pensionen, kostar samhället mellan 10 – 15 miljoner kronor. Per årskull blir det en kostnad på 210 miljarder.

Hur omsätter ni er vision till verklighet?

Genom att nätverka, samverka och skapa opinion för den värdegrund vi står för. Lösningarna för att bygga en bra skola finns redan . Men det behövs ett helhetstänkande och en enad riktning nationellt. Vi vill därför samla personer och förena alla de goda initiativ som görs för skolan i en gemensam plattform, helhetsbild och långsiktig vision. Detta är en enorm utmaning med enorma möjligheter i den kraft som finns i att vara många som tänker på olika sätt. Vi vill också inkludera personer som inte är verksamma inom skolan, och som därför bidrar med ögon utifrån.

Vilka hinder och utmaningar ser du när det gäller att förverkliga en långsiktigt hållbar skola och hur tänker du att vi kan hantera dem?

Vi sitter fast i en traditionell syn på skolan med gamla system och strukturer. Det saknas också ett långsiktigt tänkande. Vi behöver förändra hela systemet. Resurserna för skolan är ojämnt fördelade i olika kommuner, och det behöver jämnas ut. Hur vi tänker och vilken inställning (mindset) vi har är viktigt och att till exempel fokusera på det som funkar och lyfta fram det i första hand. Låt oss inte prata i media om allt som inte funkar, då får vi bara mer av det. Vi behöver istället visa de goda exemplen och sprida dem. Vi måste också våga forska, utvärdera och mäta nya vägar till utveckling.

Vad ger dig kraft och inspiration i ditt engagemang för skolutvecklingen?

Att hjälpa barn och unga att få självkänsla och lyckas med det de själva vill driver mig väldigt mycket. Det är också mycket stimulerande för mig att vara i ett nätverk och lösa komplexa samhällsproblem. Det ger mig inspiration när jag kan bidra till att nästa generation får rätt verktyg så att de också kommer att kunna vara med och lösa utmaningarna i samhället.

Om allting är möjligt och ni bestämmer, hur vill ni att skolan ska utvecklas?

I School Boost Network tror vi att lärande sker överallt, inte bara i skolan. Vi vill se individualiserade läroplaner i mycket högre grad, där eleverna ibland är i skolan och ibland i stan, naturen eller andra miljöer. Vi tror att skolan kommer att vara ett nav, ett kretslopp för en hållbar samhällsutveckling, som är knutet till hela samhället. Det kommer att vara en helt annan värld.

Profilbild på Lina

av Lina

Visioner för skolan – intervju med Karin Tenelius, Tuff Ledarskapsträning

18 maj, 2016 i Ledarskap, Skola/utbildning

Karin Tenelius driver Tuff ledarskapsträning. Hon har över 20 års erfarenhet av att utbilda personer från många delar av samhället i ledarskap. Tuff Ledarskaps-
träning tränar också skolledare och lärare, med fokus på praktiskt ledarskap i verklighetsförankrade situationer.

20140812_18911-960x350

Du och flera med dig menar att det funnits ett så kallat lydnadsparadigm inom skolan, som nu är på väg att luckras upp. Berätta mer om det och hur du tänker att skolan kan hantera denna förändring.

Lydnadsparadigmet, där barn gör som vuxna säger, finns fortfarande i många länder men funkar inte riktigt här i Sverige längre. Här uppfostrar vi våra barn mycket mer jämlikt och icke-auktoritärt. En ny typ av föräldraauktoritet håller på och växer fram, som inte bygger på lydnad utan på att stötta sitt barn i sin utveckling på ett annat sätt.

Barn har en naturlig vilja att lära sig saker. Men när barnet kommer till skolan kan denna naturliga drivkraft stoppas av en lärares egna agenda och hierarkiska sätt. Detta i kombination med matandet av information skapar passivitet och motstånd. Skolan utgår ifrån att barn ska tugga i sig allting, för att det alltid varit så och för att de har skolplikt.

Så lärare behöver omdefiniera sin auktoritet. De kan fortfarande ha en kunskapsauktoritet, där de vet mer om sitt ämne, men behöver inte vara hierarkisk i sitt sätt att hantera klassen. I kraft av sin kunskapsauktoritet kan de istället föra en jämbördig dialog med eleverna. Istället för att läraren stoppar i eleven kunskap så stöttar läraren eleven i att ta större eget ansvar för sin inlärning.

Elevens vilja att lära sig gör att han eller hon tar mer ansvar. Därför är det viktigt att stötta eleven att hitta ett självintresse och därmed drivkraft med att gå i skolan, så att eleverna förstår varför de är där. Även om det är skolplikt i Sverige så drivs inte så många elever av plikt längre, nu när lydnadsparadigmet vittrar sönder.

Vilka vanliga utmaningar när det gäller ledarskap upplever du finns just inom skolans värld?

Hierarkiska strukturer, där kreativa och tänkande medarbetare ska styras uppifrån, fungerar mindre och mindre bra i skolan likväl som överallt i samhället. En undersökning visar att bara 16 % av alla anställda i Sverige är motiverade av sitt arbete, vilket hänger ihop med hierarkiskt ledarskapstänk.

En annan utmaning är lärarnas ledarskap i klassrummet, då lärarna är dåligt rustade för att ha 20-30 elever som inte lyder per automatik. Lärarna är inte tränade i kommunikation och ledarskap, vilket behövs för att få en grupp att fungera. De behöver kunna bygga trygghet i en klass, vilket är en förutsättning för elevernas inlärning. Detta får man inte träning i som lärare, vilket gör att många går under.

I vår ledarskapsträning får därför lärare stöd i att hantera klassrumssituationen. De får träna på att ha en icke-hierarkisk dialog med sina elever och ett så kallat coachande förhållningssätt, som bygger mer på att lyssna och stötta än att styra och driva. De får också stöd i att jobba med klimatet i klassrummet så att det finns rätt förutsättningar för inlärning.

Kan du ge exempel på ledarskap du sett fungerar bra inom skolan?

För att få tag på ansvarskänsla, motivation och engagemang hos medarbetarna behöver man som chef ha ett förhållningssätt där man är väldigt involverande och ser till människors kapacitet. Det är ett annat typ av ledarskap än det traditionella.

Jag jobbade med en grupp sönderstressade rektorer som hade ett kollegium med 150 lärare. Rektorerna fick stöd i att börja jobba utifrån ett coachande förhållningssätt, där de involverade lärarna mer och skapade en större ledningsgrupp där fler var med och tog beslut. På så sätt skapades ett större lugn där rektorerna kunde vara proaktiva istället för att bara släcka bränder.

Det finns en utveckling i många yrkesgrupper, särskilt inom offentlig sektor, där de anställda tvingas att administrera alldeles för mycket och där allt ska rapporteras och dokumenteras. För lärarna sker det på bekostnad av tid med eleverna. Detta skulle kunna effektiviseras och minskas stort, så att lärarna får tillbaka mer tid med eleverna.

Om allting är möjligt och du bestämmer, hur vill du att skolan ska utvecklas?

Jag skulle vilja se att det skapas olika slags skolor för olika slags barn och där man stöttar barn i att hitta sin inlärningsstil.

Tänker man helt utanför lådan så kan man ifrågasätta skolkonceptet i överhuvud taget. Varför ska man bunta ihop en massa barn och unga i byggnader för att lära dem saker? Lärande kan ske i andra miljöer och av fler vuxna än lärare, och behöver nödvändigtvis inte vara förpackat i ämnen och scheman. Jag önskar också att barn och unga får möjlighet att bidra till samhället och arbetslivet redan i skolan.

Det finns massor av bra människor inom skolan. Problemen beror inte på rektorerna och lärarna, utan på att vi är fast i ett otidsenligt system. Det är svårt att tänka nytt inom ett gammalt paradigm, så därför behövs det ett helt nytt mindset och förhållningssätt.

Profilbild på Lina

av Lina

Visioner för skolan – intervju med Kim Törnqvist, Bättre skolor

9 maj, 2016 i Skola/utbildning, Välmående

Kim TörnqvistKim Törnqvist är verksamhetsledare för Bättre skolor och Stiftelsen Reinventing Learning.
Bättre skolor har utvecklat en metod för att hjälpa skolledare och lärare att använda den senaste forskningen kring vad som skapar välmående, engagemang och studieresultat. Genom stiftelsen vill de också utforska och utveckla framtidens skola och lärande på vetenskaplig grund tillsammans med andra samhällsaktörer.

Ni vill lyfta fram vad forskningen visar fungerar när det gäller lärande. Bygger inte skolans verksamhet och undervisning redan på vetenskaplig grund?

Vetenskapen rör sig otroligt snabbt idag och generellt kan man säga att skolan inte hinner att ta in den snabba utvecklingen som sker inom forskningen och i samhället. Den grund som skolan bygger på, oavsett om den är vetenskaplig eller inte, är utdaterad och behöver förnyas och också breddas med de moderna fält inom vetenskapen som har vuxit fram de senaste 20 åren.

Vår mening är att skolan behöver ställa om från dagens system som är ett arv från industrialismen, till ett system för dagens kunskapssamhälle och som är baserat på en ny uppdaterad förståelse för människan och lärande, och som bygger från eleven och uppåt. Det reformeras till höger och vänster, bokstavligen. Men vilket underlag reformerar vi på? De senaste decennierna har forskare lyckats bekräfta mängder med spännande och avgörande insikter kring vad som skapar välmående, motivation och effektivt lärande, det måste vi förvalta in i skolan, och här behövs mer statligt ansvarstagande.

Vilka förbättringar vill ni skapa inom skolan?

Samhällsutvecklingen går snabbare och snabbare och skolan måste bli bättre på att följa med i den och använda sig av den. En meningsfull skola ska reflektera elevernas verklighet och samtidigt representera den möjliga hållbara och välmående verklighet vi strävar emot i samhället.

Jag tror att vi behöver ifrågasätta vad skolans uppdrag egentligen är och vad som verkligen är viktigt i en ny tid som definieras av nya spelregler och omvärldsförhållanden. Är det viktigt att lära elever att producera resultat under vissa bestämda förutsättningar? Eller behöver vi utveckla deras förmågor att lära, växa och samverka i en värld som är snabbföränderlig, oförutsägbar, svårtydd och komplex? Och om så är fallet, hur gör vi det, vad är det för skola som krävs? Den omvälvande frågeställningen tror jag att skolan är på väg igenom, inte bara i Sverige utan i hela världen.

Det är ett oerhört komplext uppdrag att vara lärare eller skolledare. De ska möta massor av olika individer med olika förkunskaper, kulturella bakgrunder, personliga och sociala utmaningar och värderingar. Vi vill stötta dem i att kunna hantera den komplexitet som de möter i ett klassrum. Vi utbildar också lärare att arbeta med elevers inre motivation och engagemang, så att eleverna tror på sin egen förmåga och utveckling och känner att skolan är relevant för dem.

Hur arbetar ni rent konkret för att stötta skolledare och lärare i att lyckas i sin uppgift?

Vårt utbildningsprogram utgår från en sammanslagning av resultatforskning, motivations- och välmåendeforskning och hjärnforskning. Därigenom har vi analyserat vilka faktorer och förmågor som är mest avgörande för elevernas hållbara utveckling och resultat. De icke-kognitiva eller ”mjuka” förmågorna som empati, emotionell kompetens, uthållighet, självtillit, etc., tillsammans med förhållningssätt och tankesätt som är utvecklingsorienterade, är helt avgörande för att en individ ska kunna ta till sig den kunskap som skolan erbjuder. Vi utbildar lärare i att stötta utvecklingen av dessa förmågor och förhållningssätt hos eleverna. Det kan till exempel handla om förmågan att hantera emotionellt utmanande situationer och att skapa en trygghet hos eleven att kunna se utmaningar som möjligheter för utveckling.

Om allting är möjligt och ni bestämmer, hur vill ni att skolan ska utvecklas?

Vi har en läroplan som är helt fantastisk. Lgr11:s första och andra kapitel om demokratiska värderingar, empati, jämställdhet, entreprenöriella förmågor och självkänsla pekar åt helt rätt håll. Jag hoppas på att få vara med och bidra till strategier, metoder och sätt att mäta att dessa värden eftersträvas aktivt av alla som är verksamma i skolan.

Vi måste ställa stora frågor på nytt: Om samhället ser ut som det gör, vad behöver då eleverna för förmågor? Vad behöver då läraren för kompetenser? Vad behöver vi då för organisations- och ledningssystem? Och vad behöver vi då för statligt stödsystem för att ge varje skola de rätta förutsättningarna? Vi kan inte bara pressa på mera, vi måste i första hand vara förnuftiga, sen skapa utrymme, sen agera.

Vi vill också bana väg för bättre samverkan kring skolutvecklingen. Därför ser vi det som vår uppgift i stiftelsen Reinventing Learning att länka skolan, forskare, entreprenörer och utvecklare för att skapa lösningar. Genom att sedan testa dessa lösningar i skolan och göra effektstudier på det kan vi skapa ett hjul av utveckling där många aktörer hjälps åt och samskapar metoder för en skola på vetenskaplig grund.

Profilbild på Lina

av Lina

Visioner för skolan – intervju med Gabriella Holm, Skolsamverkan

27 april, 2016 i Framtid, Skola/utbildning

G mars16_T1A8842Gabriella Holm driver Skolsamverkan och utvecklar samverkan mellan skola och arbetsliv samt skolans studie- och yrkesvägledning. Hon erbjuder föreläsningar, process- och projektledning, konferenser och andra tillfällen där personer från skola och arbetsliv kan mötas. Hon driver också sajten syv.nu, som är en resurs för skolans studie- och yrkesvägledare och annan skolpersonal.

Vad är bakgrunden till att du driver Skolsamverkan?

Jag startade Skolsamverkan år 2001, då jag fortfarande var verksam som lärare. 1994 års läroplan kom när jag gick min utbildning, med krav att skolan ska samverka med omvärlden, vilket jag tog till mig och tyckte var viktigt. Jag kämpade med att inom mitt ämne, idrott & hälsa, utforma olika moment för att samverka med omvärlden, till exempel Friskis och Svettis. Jag märkte att det höjde elevernas motivation när de fick träffa personer utifrån. De kände att det var på riktigt och ansträngde sig lite extra. Samtidigt hade det ett värde för Friskis och Svettis, som var intresserade av fler framtida medlemmar och jag som lärare fick kompetensutveckling i mötet med ledarna för F&S.

Innan jag utbildade mig till lärare så var jag verksam i näringslivet under flera år. När jag kom in i skolan kändes det som att färdas 15 år tillbaka i tiden. Tekniken eskalerar i omvärlden men inte i skolan. Jag skulle vilja att skolan ligger i framkant av utvecklingen, det är ju där barn och ungdomar, som är framtiden, finns.

Vad finns det för styrdokument och riktlinjer och hur ska studie- och yrkesvägledningen bedrivas utifrån dessa?

Det finns tre olika nivåer när det gäller detta; skollagen, läroplanerna och Skolverkets allmänna råd. Skollagen uppger att elever redan från årskurs 1 ska ha tillgång till personal med kompetens att stötta kring framtid och yrkesval. Ofta faller det på klassläraren, med stöttning från den studie- och yrkesvägledaren som finns knuten till skolan.

LGr11 innefattar att varje elev efter att ha gått grundskolan ska kunna göra väl underbyggda och medvetna val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning. I GY11 finns det också skrivningar om detta. De allmänna råden är Skolverkets förslag på tolkning av läroplanen. Det uppges där att skolan behöver arbeta med studie- och yrkesvägledning på ett individanpassat, systematiskt och långsiktigt sätt.

Det finns ett tydligt och obligatoriskt uppdrag kring studie- och yrkesvägledningen och det är hela skolans uppdrag. Det faller dock ofta mellan stolarna.

På vilket sätt har rollen som studie- och yrkesvägledare förändrats de senaste åren?

Den har förändrats på så sätt att i de nya allmänna råden har studie-och yrkesvägledaren en central roll och är den som har utbildning och expertkunskaper i området. Förutom att bedriva sin vägledning gentemot eleverna, enskilt och i grupp, ska Syv även stötta lärare och personal. Från att ha varit en parallellverksamhet så ska det bli ett SYV-perspektiv i all undervisning. Det ser jag som en utmaning – det behöver ske i större utsträckning.

Vad anser du behövs för att studie- och yrkesvägledningen ska lyckas i praktiken?

Efter att Skolinspektionen kvalitetsgranskat grundskolans studie- och yrkesvägledning, rapport 2013:5, tillkom medel för att göra olika insatser. Därmed är det är fokus på frågan just nu. Men för att frågan ska fortsätta vara aktuell och långsiktigt hållbar behöver huvudmannen göra en plan där studie- och yrkesvägledningen blir en del av det systematiska kvalitetsarbetet. Utifrån denna plan kan skolorna sedan bestämma olika aktiviteter. Då uppstår ofta naturliga tillfällen att samverka med omvärlden och arbetslivet. Om man i undervisningen till exempel ska jobba med miljö så är en möjlighet att åka till reningsverket för att levandegöra undervisningen. Samtidigt ser eleverna då en arbetsplats och kan exempelvis intervjua dem som jobbar där om deras yrkesroll. Då har man lagt ett SYV-perspektiv på undervisningen.

Rektorns stöd och initiativ kring studie- och yrkesvägledningen är helt avgörande. Rektorns roll är att ge riktlinjer och skapa förutsättningar för SYV-arbetet. Syv kan då kliva in i sin expertroll och stötta lärarna.

Om allting är möjligt och du bestämmer, hur vill du att samverkan mellan skola och arbetsliv samt studie- och yrkesvägledningen utvecklas?

Jag vill att omvärlden används som lärmiljö i en kontinuerlig process genom elevernas skolår. När eleverna gör aktiviteter i samverkan med omvärlden får de nya intryck, vidgade vyer, ökad motivation och utvecklar sin kreativitet. Detta går hand i hand med det entreprenöriella lärandet.

Jag vill också att skolan utvecklar elevernas förmåga att hantera en föränderlig värld. Det har nu kommit massor av jobb som inte fanns när jag gick på Lärarhögskolan. Den fasta anställningen är heller inte självklar längre. Fler och fler kommer att bli sina egna och hyra ut sina kompetenser. Individer har från början ett inre driv och vilja att komma framåt. Detta driv vill jag att studie-och yrkesvägledningen stöttar och utvecklar.

Läs gärna mer om Gabriella och Skolsamverkan på www.skolsamverkan.se

Profilbild på Lina

av Lina

Visioner för skolan – intervju med Anna och Philip

15 april, 2016 i Skola/utbildning

1934927_571492183003898_9083946882141706141_n (2)

Anna Sterlinger Ahlring och Philip Hjalmarsson är lärare och driver Anna och Philips lärarpodcast. Varje vecka möter de och samtalar med lärare, beslutsfattare och andra som de ser som förebilder för hur skolan kan bli ännu bättre. Syftet med podcasten är att utmana bilden av den svenska skolan och att utveckla den till något attraktivt.

Vad är er vision med podcasten? Vad är det ni brinner för?

Philip: Vi var trötta på gnället i media och ville istället lyfta fram goda exempel och alla de fantastiska lärare som finns. Vi brinner för mötet med människor och tycker att det är jättekul att lyfta andra.

Anna: Vi vill hitta människor inom skolan som gör skillnad, för att bidra till skoldebatten ur en annan vinkel. När det gäller svårigheterna inom skolan så kommer vi få till en förändring om vi fokuserar på och bygger vidare på det som redan fungerar. Inte genom att fokusera på det negativa och det som inte fungerar.

Vad vill ni förmedla genom podcasten och vad tror ni att den ger era lyssnare?

Anna: Det är fantastiskt med föreläsare och viktigt att få input från andra utifrån skolan. Men det är vi som jobbar som lärare som är proffsen, med en lång utbildning och erfarenhet med beprövade metoder. Möjligheten att göra besök i varandras klassrum tycker jag att man ska utnyttja mer. Därför får lärare, genom vår podcast, möta andra lärare i deras vardag.

Philip: Responsen från lyssnarna har varit väldigt bra. Många har hört av sig och berättat att de ser vår podcast som en fortbildning, då de kunnat använda det som andra lärare berättat. Fördelen med podformatet är också att avsnitten ligger kvar, så att man kan gå tillbaka och lyssna när man vill.

Anna: Det viktigaste vi vill förmedla är stoltheten över vårt yrke. Vi har ett inslag i podcasten som heter skryt-time, där de vi möter får tillfälle att skryta om det de är bra på. Generellt inom läraryrket ser vi att man inte pratar tillräckligt om det man är bra på. Men vi tror att vi behöver sparka ut jante.

Philip: Alla lärare har saker som de är riktigt bra på. Visst har man brister också, men det gäller att fokusera på det som man faktiskt är bra på och därmed lyfta sig själv. Vi pratar också mycket om att våga misslyckas i vår podcast. Vi menar att det är då man lär sig som mest, genom att fundera över vad som inte gick så bra och vad man kan göra nästa gång för att det ska bli bättre.

Anna: Det betyder mycket att man kan ha ett tillåtande klimat lärare emellan och prata om det som inte fungerar och bolla idéer. Vi är väldigt bra på att ge konstruktiv kritik till eleverna, men inte lika bra på att ge varandra bekräftelse.

Philip: Det är också viktigt att en skola har en tydlig ledning, som ger möjlighet att bygga en bra sammanhållning bland skolans personal. Det märker vi när vi åker runt och besöker skolor. De skolor som går riktigt bra är de som också har en riktigt bra ledning.

Vilka fördelar med läraryrket skulle ni vilja lyfts fram mer?

Philip: Som lärare kan man skapa mycket själv, och det är det som gör det så roligt. Man får också hitta olika kreativa knep för att få uppmärksamhet från eleverna och kan hela tiden utvecklas och förbättra undervisningen.

Anna: Det är ett jobb där man har möjlighet att utveckla något eget, utifrån vad man själv tycker är intressant och brinner för. Det är också få personer som är så ärliga som barn och unga och jag uppskattar den direkta respons jag får från dem.

Entreprenöriellt lärande är något som ligger er nära hjärtat. Varför är det viktigt?

Anna: Det finns väldigt mycket oklarheter kring vad det entreprenöriella lärandet faktiskt är. Det handlar inte om att starta företag eller att ta bort faktakunskaper. Utan att ändra vårt förhållningssätt till eleverna för att komma ännu längre, så att de till exempel känner stor lust till att läsa och skriva.

Det börjar med att försöka röra sig i elevernas sfär och hitta en beröringspunkt hos dem och sedan utifrån det koppla på det ämne jag undervisar inom. Samt att väva in omvärlden och gärna ha riktiga mottagare. Till exempel kan en elev i svenskaundervisningen få välja ett ämne som de brinner för och sedan skriva en insändare och skicka in till en tidning.

Philip: Ett annat exempel är en elev som brann för hockey och skrev till en hockeymålvakt och som till sin stora glädje också fick svar! Utbildningen som jag själv gick inom entreprenöriellt lärande öppnade upp ett helt nytt tänkande och inspirerade så småningom till idén med att skapa vår podcast.

Skolan står inför många utmaningar, med stressade elever och lärare, sjunkande skolresultat och lärarbrist. Hur tänker ni att vi som är engagerade inom skolan kan behålla ett positivt fokus och handlingskraft inför dessa utmaningar?

Philip: Det är lätt att missnöje sätter sig i väggarna. Vi måste därför bryta gnället och föra en dialog kring hur vi kan göra saker bättre istället. Genom att vi alla som jobbar som lärare hjälps åt att lyfta fram det positiva och goda exempel bidrar vi till att yrket blir attraktivt.

Anna: Jag tror att vi ser värre på skolverksamheten än hur den faktiskt är i verkligheten. Vi behöver se på det som fungerar i skolan och lyfta fram det och ge konstruktiv kritik, inte gnäll.

Om allting är möjligt och ni bestämmer, hur vill ni att skolan ser ut om 20 år?

Anna: Jag vill att det ska finnas ett tvålärarskap, med två lärare i varje klass, på alla skolor och alla stadier. Då kan du få stöd och göra för- och efterarbetet med någon annan som också är utbildad. Det skulle göra att lärarna mår bättre samt skapa högre kvalitet och resultat hos eleverna. Jag vill också att det entreprenöriella förhållningssättet kommer in redan på lärarutbildningen.

Philip: Jag vill se ännu mer praktik under lärarutbildningen, till exempel en dag per vecka under hela utbildningen. Då har man en närhet till yrket som gör att man kan relatera det man läser om till verkligheten. När jag själv pluggade jobbade jag en dag i veckan på en skola och det vann jag jättemycket på.

Anna: Jag tror på större frihet för lärarna att utbilda och utveckla sig på sidan om sin tjänst, till exempel genom att föreläsa eller forska. Då är det möjligt att fler lärare stannar kvar, istället för att försvinna till andra branscher.

Philip: Ja, det ger så mycket att nätverka utanför den skola man jobbar på och få möta andra och höra nya saker. Jag vill också se att lönerna fortsätter att höjas, det förtjänar verkligen lärarna.

Profilbild på Lina

av Lina

Vad är egentligen skolans vision?

8 oktober, 2014 i Allmänt, Framtid, Samhällspåverkan, Skola/utbildning

Jag anser att skolans ska vara en plats där barn och unga blir sedda som individer och får stöd att hitta sin utvecklingspotential och inneboende lust att lära. Vi vuxna har inte rätt att sätta oss över ett barns egen fria vilja och unika personlighet. Jag vill istället bidra till att unga hittar sin egen positiva drivkraft och blir därför mycket frustrerad av vissa aspekter av skolans utveckling.

Nu finns det till exempel ett politiskt förslag att gymnasieskolan ska vara obligatorisk. Allt fler unga väljer att inte påbörja eller avsluta gymnasieskolan. Om vi skulle fråga dem vad som skulle ha bidragit till att de istället valt att fullfölja sina studier så tror jag inte att ett tvång från staten är svaret. Det går inte att tvinga någon till kunskap. Jag tror att en stor orsak till att allt fler unga väljer att hoppa av är att skolan har misslyckats i att ta tillvara på deras lust att lära. Istället har allt för stort fokus varit på att inrätta unga i ett färdigstöpt system, utifrån politikers och andra makthavares agenda. I detta system gäller det att få unga att prestera och leverera på ett visst sätt för att passa in i systemet och bli godkända. ”Det är för de ungas bästa och deras framtid” säger många. Men till vilken grad är det verkligen så?

När nu unga väljer att hoppa av skolan så bör makthavare istället gå till botten med varför, och hur de på riktigt kan skapa en skola där unga människor trivs och får stöd i att växa och utvecklas. Att införa mer tvång får mig att tänka på vad Albert Einstein en gång lär ha sagt, att höjden av dumhet är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.

Ett annat stort dilemma inom skolans värld är den stora bristen på lärare. I princip vem som helst kan i dag komma in på lärarutbildningen – 0,1 på högskoleprovet kan räcka. Du skulle alltså kunna göra högskoleprovet och kryssa i svaren på måfå och ändå komma in. Nu finns det förslag på att göra det ännu lättare än så att komma in på lärarutbildningen. På vilket sätt skulle det göra läraryrket mer attraktivt? De personer som ska leda våra unga som lärare ska alltså behöva prestera minimalt för att komma in på sin utbildning, medans eleverna de ska undervisa behöver prestera betydligt högre än så för att bli godkända. Vilken oroväckande ironi.

En annan sak som är ett mysterium för mig är bristen på utbildning i att leda och motivera grupper som en del av lärarutbildningen. Att stå och prata inför grupp är något som många människor känner sig obekväma med. Att som lärare stå inför en grupp unga och att lyckas fånga deras intresse, när dessutom många är omotiverade, är en stor utmaning. Det räcker inte att som lärare vara kompetent inom ditt ämne. Om du inte kan nå fram till eleverna så är det stor risk att kunskapen faller platt. Därför borde det vara stort fokus på att utbilda lärare i hur att leda grupper och stimulera elevernas motivation.

Jag tycker också att det finns en övertro på akademisk utbildning i Sverige. Samhället förmedlar en norm till våra unga att vägen till framgång är att få så höga betyg som möjligt i grundskola och gymnasium för att sedan kunna komma vidare till högskola. För vissa ungdomar passar den akademiska vägen. Men för andra lägger en väg med för mycket akademiskt fokus lock på framtidstron och lusten att lära. Det finns många yrken och vägar som kan vara stimulerande och konstruktiva och som inte kräver högskoleutbildning. Det finns till exempel många framgångsrika entreprenörer som inte passade in i skolsystemet och som istället valde att följa sin egen drivkraft, med mycket nytta för både sig själv, andra och samhället som följd.

Det som hade störst positiv inverkan på min egen utveckling som ung var att jag gick i en skola som fokuserade mer på min utvecklingspotential och kreativitet än på läroplaner och prestation. Efter gymnasiet sökte jag mig till utbildning inom personlig utveckling, ledarskap och entreprenörskap. Tack vare att jag fick stöd att gå min egen väg och hitta min positiva drivkraft så har jag utvecklats i rätt riktning. Därför känns det också naturligt och meningsfullt för mig att förmedla det jag lärt mig till unga, lärare och andra som jobbar med unga.

Profilbild på Lina

av Lina

Skolan – en grogrund för drömmar?

27 augusti, 2013 i Drömmar, Skola/utbildning

Frågar du barn vad de drömmer om ser de ofta inga begränsningar. De kanske säger: ”Jag vill flyga”, ”Jag vill bli prinsessa”, ”Jag vill åka till månen” och så vidare. Barn verkar ha en naturlig livskraft och entusiasm som tar dem framåt. De är ofta kreativa och hittar lösningar. Som barn präglas vi sedan av den miljö vi växer upp i. Där utgör föräldrar och andra vuxna en viktig del. Men skolan är också den plats där de flesta tillbringar en stor del av sin tid. Till vilken grad är skolan utformad för att värna om och uppmuntra barns naturliga livskraft, kreativitet och drömmar?

Jag hade turen att få gå i en grundskola och gymnasium där pedagogiken gick ut på att lyfta fram och stödja varje individs egen särart. Barnen tilläts att få utvecklas på sina egna villkor och stimulerades att hitta sin kreativitet.  Istället för att bara få färdiga läroböcker så fick vi till exempel ta anteckningar, göra eftersökningar och skapa egna lärohäften. Teoretiska ämnen varvades med praktiska och estetiska, som idrott, hantverk och musik. Det fanns en nyfikenhet på varje barns unika person och förmåga. Betyg fick vi enbart sista året på gymnasiet. Istället skrev lärarna personliga omdömen till varje elev. Detta gjorde inte att vi elever presterade mindre, vare sig under eller efter skoltiden. Självklart hade den här skolan sina brister också, men som helhet gav den mig en mycket bra grund att stå på.

Min uppfattning är att skolan behöver bli mycket bättre på att stödja unga i att hitta sin egen kreativitet, drivkraft och förmåga till ansvar. Skolan har hittills till stor del gått ut på kunskapsöverföring, där eleverna ska ta in viss information och sedan betygsätts på hur väl de kommer ihåg informationen. Skolan matar många gånger eleverna med information som en mamma matar en fågelunge, istället för att lära dem att hitta egna lösningar. Risken är att vingarna då inte riktigt bär när de ska lämna boet. Eleverna kan också få uppfattningen att vägen till framgång i livet hänger på att lyckas i studier. Detta kan leda till att de som inte lyckas leva upp till skolans normer, blir stressade, mår dåligt och ger upp i förtid.

Att slutföra gymnasiet med tillräckligt höga betyg kan absolut vara en nödvändig grund att stå på. Men jag menar att det är minst lika viktigt att unga människor uppmuntras i att hitta sin egen väg framåt i livet. Om jag lär mig att lyssna till mig själv, det som är rätt för just mig, och känner att jag kan följa mina egna drömmar så får jag också en inspiration och kraft att komma framåt. När jag mår bra som individ så har jag också en positiv inverkan på omgivningen. Och samhället mår bra av medborgare som är självständiga och som hittat sina egna drivkrafter. Att fostra unga till att sätta samhällets normer framför sig själva och i att bli lydiga medborgare vinner däremot ingen på.