Du går nu igenom arkiven för Föräldraskap.

Lina

av Lina

Our beautiful world – the children’s dreams and happy news

27 oktober, 2017 i Drömmar, Föräldraskap, Framtid, Hållbar utveckling, Naturen, Skola/utbildning

How can we nurture the natural positivity, creativity and optimism that children have? How can we engage them in co-creating a sustainable world, in a fun and empowering way? How can we protect our precious nature?

Engaging in these questions led me to creating ”Our beautiful world – the children´s dreams and happy news” (In Swedish: ”Vår Vackra Värld – barnens drömmar och glada nyheter”), where I engaged schoolchildren in grade two in co-creating a digital magazine. The magazine then was distributed to their parents and in my network and the reader was invited to give a donation to protection of old Swedish forest.

In the first meeting with the children I held a workshop. I started with telling them a fairy tale that I have written called ”The magical old tree”. In this tale a girl and a boy goes out into the forest and meet a nearly thousand years old oak. The children goes back in time to help the tree remember an important song. ”Now, you will have an opportunity to do something fun and exciting and help trees for real” I told the schoolchildren.

In Sweden, as in many countries, most of the forest is industrial, young and planted. Only approximately 4 % of the forest in Sweden is old (130 years +) which is crucial for the climate as well as for many plants and animals. Also, studies shows that spending time in nature reduces stress and is health-promoting. How ironic is it not then that we – in a time when the stress level in society is so high – by the minute are cutting down this precious resource?

When talking about this with the children I don´t do it from a moral perspective though. Many children already have a natural affinity for being and playing in nature, and for the animals it inhabits. ”What is your favorite place in nature?” I asked them, as a way to connect with that affinity.

I talked with the children about dreams. ”What is dreams?” ”What is your interests and dreams”? Later on, as part of their school lessons, they wrote texts on these kind of topics, which I collected and made part of the magazine.

”My dream is to have a dog. We would have great fun together. The dog would eat candy. Me and the dog would play every day. I would be happy for all of my life.”

I also talked about media and how they feel about the news they hear about. Most of the news the children had heard of was negative ones. I asked them if they think that most things that happen in the world is negative. And they didn´t quite know how to answer that. So I clarified that the nature of media is to try to get peoples attention and one way of doing that is to show events that are unusual and shocking. Every day so many good things happen in the world, but they are rarely reported on in mainstream media. So I invited the children to start practicing looking for happy news, in their own lives as well as in media. Here are some that they found:

”A scientist has found good bacteria in yeast. That eats up all bad bacteria in the body. That is good because no one wants to feel bad!” /Vera

”Year 1990 a third of the worlds population was poor, but now only a tenth of the world population is poor. I think that is good new, that the world is going in the right direction.”/Erik

”Some weeks ago I got a sister. And it was great fun and now she is one month old.” /Safwane

You can see the magazine here (for computers with web players that allow Flash) or here for a PDF-version. It is written in Swedish.

Are you a parent, teacher or in other ways leader for children and like the ideas that I have shared and want to know more? Feel free to contact me and I am happy go give you input. Also, If you have ideas about how I could make this available for more children, I would be delighted to hear about it!

Lina

av Lina

Att stötta utan att styra – för tonårsföräldrar

29 april, 2014 i Allmänt, Drömmar, Föräldraskap, Tonåringar

Att vara tonårsförälder måste vara bland det svåraste som finns. Jag har inte barn själv. Men jag har pratat med hundratals unga om deras liv, framtid och drömmar. Och jag har pratat med tonårsföräldrar om hur de kan vara ett bra stöd för sina barn. Sen så minns jag också väl min egen tonårstid och kommunikationen med mina föräldrar. De hade inte ett lätt jobb, för jag var en mycket viljestark ung dam. Samtidigt som jag var ganska reserverad. Åtminstone på ytan. För därunder fanns det mycket känslor och känslighet, som ofta inte kom till uttryck och syntes utåt. Detta gjorde att mina föräldrar upplevde mig som svår att förstå sig på och att nå. Jag tror också att de kände sig frustrerade och maktlösa i sin oförmåga att nå fram till mig. Det bidrog till att kommunikationen ofta kom av sig mellan oss och att jag blev än mer avståndstagande, när jag kände att vi inte fick kontakt. Som förälder förväntas du ju också ha ”koll på läget” och kanske inte visa din sårbarhet. Men hade mina föräldrar istället visat sin sårbarhet och uttryckt hur de kände, att de ville nå fram till mig men kände sig oförmögna, så kanske kommunikationen hade öppnats.

Det verkar som att barn har en förmåga att hitta och trycka på sina föräldrars mest sårbara knappar. Och att föräldrar i sin tur har en mycket stark effekt på sina barns sårbarhet. Inte minst i rollen som ”auktoritet” och med den makt som det innefattar. Samtidigt har jag uppfattat det som att föräldrar kan känna sig enormt maktlösa i relationen till sina barn. Just för att man bryr sig så otroligt mycket. Men att det i vissa lägen är omöjligt att nå fram med sin omsorg.

Vi präglas också av gamla föreställningar om förälderns roll som ”auktoritet” och den ”som vet bäst och därför ska visa vad som är rätt”. Självklart har föräldern en livserfarenhet med tyngd och substans som barn och unga ännu inte har. Men betyder det nödvändigtvis att föräldern alltid vet vad som är bäst i alla lägen? Jag tror att vi ytterst – oavsett ålder – bara själva, inifrån, kan känna vad som är rätt för oss själva och vart våra gränser går. Självklart behöver tonåringar tydliga gränser och vet inte alltid sitt eget bästa. Men vart går gränsen mellan att bestämma som förälder och att sätta sig över sin tonårings egen vilja? Vilken oerhört svår utmaning och balansakt att som förälder vara ett stöd, utan att manipulera sitt barn att gå sin egen vilja till mötes, att gå den väg föräldern tycker är rätt. Det kan verka som ett lämpligt sätt att hantera och kontrollera situationen på kort sikt.

Men för att unga ska kunna växa och utvecklas till att må bra och klara livets utmaningar menar jag att vi som vuxna istället behöver lära oss att uppmuntra deras egna vilja och positiva drivkraft, snarare än att försöka styra dem dit vi tror är rätt och bra. Därför ställer jag fler frågor än jag ger svar i mötet med unga. Jag vill uppmuntra dem i att stanna upp, reflektera och använda sitt eget kreativa tänkande istället för att bara följa vad andra tycker och säger. ”Hur ser du på framtiden?”, ”Vad tycker du är roligt?”, ”Vad är du intresserad av?”, ”Vad är dina styrkor och förmågor?”, ”Vad är dina drömmar och mål?”.

Detta är komplexa frågor som kräver tid och eftertanke för svar. Men genom att stödja unga i att rikta fokus inåt, mot sig själva och sin egen känsla, så kan de ta fasta på det positiva i sig själva, så att det kan växa sig starkare. Denna styrka hjälper dem sedan att navigera i livets berg- och dalbana, som bjuder på såväl möjligheter som svårigheter. Men om vi som vuxna fokuserar för mycket på de potentiella svårigheter och faror som våra unga kan möta skapas oro som kan utvecklas till en negativ spiral. Många av dessa faror har vi inte kontroll över. Men att stötta våra unga att fokusera på det positiva i sig själva, så att de kan växa sig starkare, har vi alltid en möjlighet att göra.