Livsviktigt.org

L I V S V I K T I G T

VIDGAR PERSPEKTIVEN

Vänlighet i vardagen

Häromdagen var jag med om något som igen påminde mig om vad lite vänlighet i vardagen kan göra. Jag var och skulle köpa en pizza på pizzerian i området där jag bor. Jag har inte varit där mer än 2-3 gånger det senaste halvåret, men ändå kom personen i kassan ihåg att jag brukar beställa en vegetarisk pizza. En liten detalj som gjorde det mig glad och att jag kände mig välkommen som gäst.

På väg från pizzerian stannade jag och plockade några plommon som trillat från ett träd. En person som kom ut genom porten bredvid började då prata med mig och tipsade mig om att plocka de plommon som låg en bit bort istället, då de troligtvis var fräschare. Två små saker, som inte är särskilt märkvärdiga egentligen, men som ändå gjorde att jag kände mig upplyft.

Jag brukar försöka komma ihåg att sprida vänlighet och glädje omkring mig. Men en stor del av tiden går jag ändå runt i min egen värld, min egen bubbla, och glömmer bort vad ett leende, en komplimang eller en vänlig gest kan betyda. Inte bara för andra, utan även för mig, då jag själv ju får ta del av den glädje jag sprider.

Jag tror att många människor längtar efter mer vänlighet och gemenskap i samhället. Det är väl naturligt att vara snäll och att bry sig? Den självupptagenhet, kyla och brist på kontakt som finns i samhället tror jag kommer från våra egna och andras rädslor och föreställningar som att ”ensam är stark”. Det verkar finnas en framgångsformel som handlar om att vara upptagen med sig själv och sina egna mål. Att fokusera på att ge till andra verkar många gånger bli något som kommer i andra hand.

Nu tror jag i och för sig att jag behöver ta hand om mig själv och se till att jag mår bra för att också ha energi att ge till andra. Men ibland om jag är nedstämd eller trött, så märker jag att jag kan få energi och glädje när jag ändå vänder fokus från mig själv till att ge och visa vänlighet mot andra.

Hur skulle ditt  bostadsområde kännas om alla hade fokus på att uppmuntra och stödja varandra? Hur skulle din arbetsplats se ut? Tänk dig om alla runt omkring dig skulle fokusera på att stödja dig, och du skulle fokusera på att stödja alla runt omkring dig. Vad mycket hjälp du skulle kunna få med att förverkliga dina drömmar.

Tänk vidare om alla i Sverige, eller i världen, skulle bry sig om och hjälpa varandra. Vad skulle då vara möjligt? Det är kanske en utopi. Men var och en av oss är med och formar samhällsklimatet, med varje handling vi tar. Och är det egentligen svårare att skapa ett samhälle med värme och gemenskap än ett samhälle med kyla och självupptagenhet?