Bland det bästa jag vet är att umgås med min 11-åriga systerdotter. Vi brukar pyssla, laga mat, leka improviserade cirkuskonster eller bara prata om allt mellan himmel och jord. Hennes livsglädje, lekfullhet och kreativitet smittar av sig och ger mig en alldeles särskild slags inspiration.
Jag uppskattar verkligen barn och ungas naturliga förmåga att vara närvarande. De ger sig i kast med livet här och nu, utan så mycket bekymmer kring vad det ska bli för resultat eller vad andra ska tycka. De är ofta öppna och visar vad de känner och tycker. Slår de sig kanske de skriker och gråter en stund och leker sedan vidare.
Jag minns att jag själv som barn många gånger inte ville gå och lägga mig på kvällen för att det var så roligt att vara uppe, och att det var lika roligt att gå upp på morgonen. Som vuxen är denna slags glädjeyra ett mer sällsynt inslag i tillvaron. Alltför ofta snärjs jag in i vuxenlivets ”plikter” och tappar kontakten med den bekymmerslösa, spontana sidan i mig själv. Lekfullheten ligger dock där som ett frö, som kan växa genom att jag ger den uppmärksamhet och utrymme. Jag behöver ge mig själv tillåtelse att slappna av, släppa allvaret, ge mig in i leken och ha roligt!
Det är lättare sagt än gjort ibland. Just därför behöver jag umgås med barn och unga, då de påminner mig om något viktigt – att leva och ha kul här och nu! Som vuxna fokuserar vi mycket på att prestera, lyckas, göra karriär, tjäna pengar, vara duktiga och göra ett gott intryck. Många vuxna väljer att försöka leva upp till samhällsnormen snarare än att våga lyssna till och följa sina drömmar. Många föräldrar är så fokuserade på sin karriär och på att prestera att de inte har tid och ork att leka med sina barn. Många lärare följer läroplanen så slaviskt att de tappat passionen för sin uppgift.
Nej, låt oss istället vända på steken och ge oss in i leken! Låt oss bemöta barn och unga med genuin respekt och intresse för deras livsglädje, fantasirikedom och kreativitet. Låt oss vara öppna för vad barn och unga har att komma med och inkludera deras lekfulla perspektiv. Men i den pressade, schemalagda vardagen kan deras spontanitet snarare kännas som ett stressmoment som det inte finns tid för. Om barnens lekfullhet inte ryms i livspusslet så är det väl verkligen hög tid att dra i handbromsen? Och när vi är stressade som mest är det kanske barn och ungas lekfullhet vi behöver som bäst?!
Konkreta steg för mer lekfullhet i vardagen:
– Se till att skapa utrymme i kalendern för fri tid, t ex minst en kväll och en helgdag/vecka, utan åtaganden och saker som behöver göras. Ge på så sätt dig själv utrymme att kunna vara spontan. Gör saker du tycker är roligt och umgås med personer du har kul ihop med!
– Om du har förmånen att få umgås med barn och unga, avsätt tid att vara tillsammans utan några andra åtaganden som stör din närvaro. Umgås utan att planera innehållet så mycket, utan ta saker som de kommer och var öppen för vad som spontant vill hända i stunden.
– Barn och unga har ett öppet sinne som gör att de kan få kreativa, briljanta idéer och lösningar som vi vuxna inte är öppna för. Låt dem därför vara med och bidra!