Magnus Blixt har varit verksam som lärare i grundskolan i över 15 år och arbetar på nystartade Glömstaskolan i Huddinge. Han har ett omfattande engagemang för skolutveckling, bland annat som bloggare, twittrare och i Skolportens lärarpanel. I sin bok ”Välkommen till verkligheten” och i sina föreläsningar stöttar han lärare i deras yrkesroll.

Vilka förbättringar anser du har skett i skolsystemet under den tid som du har varit verksam som lärare?

Det har vuxit fram en kultur där lärare delar med sig mycket mer till varandra. Tidigare var man mer isolerad, stängde sin klassrumsdörr och var utelämnad åt sig själv. Nu jobbar man mer tillsammans och i team och delar både motgång och medgång och även planering och material. Dessutom finns numera det stora vidgade kollegiet på nätet. För mig ger denna ”delakultur” en massa inspiration och energi. När det är motigt, som det är ibland som lärare, så behöver man inte stå själv. Saker som jag själv inte är bra på är andra lärare bra på och jag kan få hjälp.

Vi har också gått från relativa betyg till absoluta vilket gör att varje elev kan få se vad som krävs för att påverka sina betyg. Styrdokumenten har det också hänt en hel del med och vi börjar få grepp om målstyrningen. Det finns fortfarande saker att arbeta med, men generellt är det mycket bättre än tidigare, mer professionellt, rättssäkert och hållbart.

En annan förbättring är tekniken som nu blivit så smidig att den kan underlätta enormt när det gäller vissa moment i undervisningen.

Vilka förbättringar anser du är viktigast att genomföra framöver?

Det jag vill att vi tar fasta på framöver är balans och bildning. Vi är inte här för betygen i första hand, utan för att lära oss saker och bli de bästa vi kan bli. Skolplikten ska inte vara det som gör att barnen går till skolan. De ska komma dit för att det är roligt att lära sig. Det måste vi hjälpas åt med i hela samhället; att bygga en bildningskultur.

Skolan behöver med ett vetenskapligt förhållningssätt lugnt ta systematiska steg framåt mot rätt håll. Vi vet vart vi ska; det står i skollagen och läroplanen. Vi behöver hålla ut och fundera på vart vi är nu, vad som är nästa steg och hur vi kan få det att funka, istället för att backa tillbaka. Vi behöver också bygga upp en systematik så att saker och ting inte hänger så mycket på enskilda individer.

Det är också viktigt att pågående jobba med att utveckla kulturen och organisationen i respektive skola, tillsammans med eleverna och i lagom stora steg.

Vad ser du för gemensamma nämnare i de skolor som fungerar väl?

En skola som fungerar väl är förankrad i och anpassar sig till sin omvärld. Man måste ha en linje och en metod för att uppnå målen och stå kvar även när det är motstånd. Visst kan vi pröva och ompröva metoder, men inte vara för ombytliga. När jag har gjort ett professionellt val som lärare så måste jag stå för det. Visst ska jag lyssna på goda argument, men jag måste stå för min egen kompetens. Detta gör lärare i skolor som funkar. Och där finns också ett ledarskap där rektor står för något, står stadig och backar upp sina lärare.

Vilket slags stöd anser du att lärare som är nya i yrket behöver för att lyckas och har du några konkreta råd till dem?

Det allra viktigaste rådet till nya lärare är att skaffa sig en mentor. När jag själv var ny som lärare var det alla samtal med min mentor som gjorde att jag inte gick under. När det inte gick bra så kunde jag prata med henne, utan att hon dömde mig. Istället diskuterade vi vad jag kunde göra annorlunda nästa gång. Att skaffa dig ett nätverk i det vidgade kollegiet på nätet kan också ge stöd och idéer.

Det är också viktigt att du avgränsar dig och ditt uppdrag och håller dig till läroplanen. När till exempel föräldrar kommer och har önskemål som går utanför läroplanen så behöver du kunna dra en gräns. Det handlar inte om att säga nej till saker, utan att du behöver ha tid och kraft att säga ja till rätt saker. Tidigare kunde jag ta med matteböcker hem och rätta över helgen. Men nu vet jag att jag blir en bättre lärare om jag istället ägnar den tiden åt att vara med min familj och fylla på mitt kulturella kapital.

Om allting är möjligt och du bestämmer, hur vill du att skolan ser ut om 20 år?

Jag vill ha en skola som är begriplig och meningsfull och dit barnen går för att de vill lära sig och utvecklas tillsammans. Att lära sig fakta behöver man inte nödvändigtvis göra i skolan, men däremot det sociala där vi lär oss att samarbeta och lösa problem, vilket är kompetenser som behövs för framtiden. Jag vill också att det finns ett bildningsfokus, där vi till exempel pluggar tyska för att det finns en poäng med att vara bildad och för att man har nytta av tyska, inte för att få ett bättre meritvärde till gymnasiet.

Jag vill att det finns en ömsesidig respekt mellan elever och elever, mellan elever och lärare och mellan lärare och föräldrar. Då behöver vi inte ha några andra regler än att vi vill varandra väl och gör vandra bra. Jag önskar att alla förstår att var och en behöver göra lite avkall på sin egen vilja, för det allmännas bästa. Jag som individ får det bättre när det är bra för alla.

Anna Sterlinger Ahlring och Philip Hjalmarsson är lärare och driver Anna och Philips lärarpodcast. Varje vecka möter de och samtalar med lärare, beslutsfattare och andra som de ser som förebilder för hur skolan kan bli ännu bättre. Syftet med podcasten är att utmana bilden av den svenska skolan och att utveckla den till något attraktivt.

Vad är er vision med podcasten? Vad är det ni brinner för?

Philip: Vi var trötta på gnället i media och ville istället lyfta fram goda exempel och alla de fantastiska lärare som finns. Vi brinner för mötet med människor och tycker att det är jättekul att lyfta andra.

Anna: Vi vill hitta människor inom skolan som gör skillnad, för att bidra till skoldebatten ur en annan vinkel. När det gäller svårigheterna inom skolan så kommer vi få till en förändring om vi fokuserar på och bygger vidare på det som redan fungerar. Inte genom att fokusera på det negativa och det som inte fungerar.

Vad vill ni förmedla genom podcasten och vad tror ni att den ger era lyssnare?

Anna: Det är fantastiskt med föreläsare och viktigt att få input från andra utifrån skolan. Men det är vi som jobbar som lärare som är proffsen, med en lång utbildning och erfarenhet med beprövade metoder. Möjligheten att göra besök i varandras klassrum tycker jag att man ska utnyttja mer. Därför får lärare, genom vår podcast, möta andra lärare i deras vardag.

Philip: Responsen från lyssnarna har varit väldigt bra. Många har hört av sig och berättat att de ser vår podcast som en fortbildning, då de kunnat använda det som andra lärare berättat. Fördelen med podformatet är också att avsnitten ligger kvar, så att man kan gå tillbaka och lyssna när man vill.

Anna: Det viktigaste vi vill förmedla är stoltheten över vårt yrke. Vi har ett inslag i podcasten som heter skryt-time, där de vi möter får tillfälle att skryta om det de är bra på. Generellt inom läraryrket ser vi att man inte pratar tillräckligt om det man är bra på. Men vi tror att vi behöver sparka ut jante.

Philip: Alla lärare har saker som de är riktigt bra på. Visst har man brister också, men det gäller att fokusera på det som man faktiskt är bra på och därmed lyfta sig själv. Vi pratar också mycket om att våga misslyckas i vår podcast. Vi menar att det är då man lär sig som mest, genom att fundera över vad som inte gick så bra och vad man kan göra nästa gång för att det ska bli bättre.

Anna: Det betyder mycket att man kan ha ett tillåtande klimat lärare emellan och prata om det som inte fungerar och bolla idéer. Vi är väldigt bra på att ge konstruktiv kritik till eleverna, men inte lika bra på att ge varandra bekräftelse.

Philip: Det är också viktigt att en skola har en tydlig ledning, som ger möjlighet att bygga en bra sammanhållning bland skolans personal. Det märker vi när vi åker runt och besöker skolor. De skolor som går riktigt bra är de som också har en riktigt bra ledning.

Vilka fördelar med läraryrket skulle ni vilja lyfts fram mer?

Philip: Som lärare kan man skapa mycket själv, och det är det som gör det så roligt. Man får också hitta olika kreativa knep för att få uppmärksamhet från eleverna och kan hela tiden utvecklas och förbättra undervisningen.

Anna: Det är ett jobb där man har möjlighet att utveckla något eget, utifrån vad man själv tycker är intressant och brinner för. Det är också få personer som är så ärliga som barn och unga och jag uppskattar den direkta respons jag får från dem.

Entreprenöriellt lärande är något som ligger er nära hjärtat. Varför är det viktigt?

Anna: Det finns väldigt mycket oklarheter kring vad det entreprenöriella lärandet faktiskt är. Det handlar inte om att starta företag eller att ta bort faktakunskaper. Utan att ändra vårt förhållningssätt till eleverna för att komma ännu längre, så att de till exempel känner stor lust till att läsa och skriva.

Det börjar med att försöka röra sig i elevernas sfär och hitta en beröringspunkt hos dem och sedan utifrån det koppla på det ämne jag undervisar inom. Samt att väva in omvärlden och gärna ha riktiga mottagare. Till exempel kan en elev i svenskaundervisningen få välja ett ämne som de brinner för och sedan skriva en insändare och skicka in till en tidning.

Philip: Ett annat exempel är en elev som brann för hockey och skrev till en hockeymålvakt och som till sin stora glädje också fick svar! Utbildningen som jag själv gick inom entreprenöriellt lärande öppnade upp ett helt nytt tänkande och inspirerade så småningom till idén med att skapa vår podcast.

Skolan står inför många utmaningar, med stressade elever och lärare, sjunkande skolresultat och lärarbrist. Hur tänker ni att vi som är engagerade inom skolan kan behålla ett positivt fokus och handlingskraft inför dessa utmaningar?

Philip: Det är lätt att missnöje sätter sig i väggarna. Vi måste därför bryta gnället och föra en dialog kring hur vi kan göra saker bättre istället. Genom att vi alla som jobbar som lärare hjälps åt att lyfta fram det positiva och goda exempel bidrar vi till att yrket blir attraktivt.

Anna: Jag tror att vi ser värre på skolverksamheten än hur den faktiskt är i verkligheten. Vi behöver se på det som fungerar i skolan och lyfta fram det och ge konstruktiv kritik, inte gnäll.

Om allting är möjligt och ni bestämmer, hur vill ni att skolan ser ut om 20 år?

Anna: Jag vill att det ska finnas ett tvålärarskap, med två lärare i varje klass, på alla skolor och alla stadier. Då kan du få stöd och göra för- och efterarbetet med någon annan som också är utbildad. Det skulle göra att lärarna mår bättre samt skapa högre kvalitet och resultat hos eleverna. Jag vill också att det entreprenöriella förhållningssättet kommer in redan på lärarutbildningen.

Philip: Jag vill se ännu mer praktik under lärarutbildningen, till exempel en dag per vecka under hela utbildningen. Då har man en närhet till yrket som gör att man kan relatera det man läser om till verkligheten. När jag själv pluggade jobbade jag en dag i veckan på en skola och det vann jag jättemycket på.

Anna: Jag tror på större frihet för lärarna att utbilda och utveckla sig på sidan om sin tjänst, till exempel genom att föreläsa eller forska. Då är det möjligt att fler lärare stannar kvar, istället för att försvinna till andra branscher.

Philip: Ja, det ger så mycket att nätverka utanför den skola man jobbar på och få möta andra och höra nya saker. Jag vill också se att lönerna fortsätter att höjas, det förtjänar verkligen lärarna.